- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sjette årgången. 1864 /
220

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

är en del af det, som intet öra hört, intet öga sett och i
ingen menniskas hjerta stiget är — ooh likväl vill man söka
dess upphof hos en blott menniska’.

Kingsley har teckuat den religiösa ofördragsamheten i dess
yttringar mot hedendomen, men deremot nästan med tystnad
förbigått den i dess framträdande mot olika tänkande inom
christenhetens eget sköte. Det är den svenske författaren
förbehållet, att upptaga detta det farligaste vapen kyrkan lemnat
sina motståndare i händerna. Ett bland de mörkaste dragen
af denna kyrkans fanatiska ofördragsamhet är det, att hatet
till motståndarno blir allt bittrare ju moraliskt ädlare dessa
uppträda. Dubbelt farlig genom sådana egenskaper hatas en
dylik motståndare högre i samma mån som han högre fruktas;
hans åsigter vrängas, lians ord förtydas, hans bästa handlingar
förklaras vara skrymteri, fariseism, egenrättfärdighet — idel
’’lysande laster!" »Se der den naturliga, oundvikliga följden af
en intolerans, som anser uppnåendet af sedlig renhet och evig
salighet — ändamålet för all religion — kunna vinnas blott
inom en viss af yttre former strängt begränsad bekännelse.
Sålunda förföljde påfvedömet med bittrare lüitskhet de fromma
Valdcnsarne och Albigenseme än de ochristna museimännen;
och på denna olycksbringande bana fortgick katholicismen, tills
hon slutligen hejdades af det allvarliga och beslutsamma
motstånd, som framkallades genom kättarebålen och inquisitionens
. fasor. Så länge ofördragsamhetens grundsats bibehålles och ju
konseqventare den genomföres, desto vissare skall den såsom
orsak, alstra samma följder. Inom den protestantiska kyrkan,
som tror sig hafva uppgifvit denna grundsats, spökar den dock
ännu i det odium theologicum, som tillåtit och tillåter sig
just sådana sannings vidriga skildringar som dem, till hvilka
Rydberg, från sin ståndpunkt, gjort sig skyldig; detta odium,
som sällan hos sina motståndare ser en ärlig, på forskning
grundad öfvertygelse, utan blott bat till sanningen, förorsakadt
genom motvilja för dess föreskrifter. I sjelfva verket
inskränker sig också detta odium ingalunda till kyrkan och hennes
ledare; det har genomträngt sjelfva massan. Luthers kyrka
har förkastat grundsatsen, men såväl om hennes herdar som
om hennes får, kan man ännu i detta’hänseende säga: naturam
expellas fwrca tamen mque recurret *).

*) Du må söka att betvinga naturen; hon vänder snart tillbaka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:18:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1864/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free