Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
sökt i förnuftet sjelft, uppgingo alla sträfvanden i det enda, att, med
facklan tänd vid uppenbarelsens ljus, belysa de gudomliga och
menskliga mysterierna. Icke underligt. Tröstlösheten af den förintelse, hvari
filosofien upplöst den gamla folkreligionen, hade i millioner
meunisko-själar varit alltför djup, för att icke detta begär skulle framträda med
oerhörd styrka."
Författaren talar här på samma gång om den gamla
religionens "förädling" och om dess dermed samtidiga
"upplösning" och "förintelse"; men han märker ej motsägelsen. Han
tänker förvånansvärdt lika dessa "bildade Athenare", hvilka,
liksom han, ej förmådde inse den sanningen, att den gamla
folkreligionen i sjelfva verket ej var förädlad, utan förintad.
Den christna civilisationen har naturligtvis ej kunnat undgå att
utöfva sitt inflytande på författarens likasom på hans
Athe-nares tänkesäsätt, men inom hans uppfattning, likasom inom
lians hjeltes, är striden emellan de båda verldsåskådningarne
icke utkämpad, klarhet icke vunnen, ännu mindre försoning.
I skildringen af den förintelse och upplösning, hvartill
filosofien bragt de gamla hedniska religionerna, samt af det
intellektuella och sociala förfall, som deraf förorsakades, ledes
tanken helt naturligt på det liknande upplösningsarbete, som
fortgår under våra ögon, och hvarmed det 19:de seklets
filosofi söker undergräfva eller upphäfva grunderna för den christna
tron. Dess sträfvan går isynnerhet derpå lit att förvisa från
läran hvarje öfvernaturligt element. Skall den lyckas deruti?
Må den tänkande läsaren finna svaret hos sig sjelf, eller om
han ännu ej kommit att tänka öfver denna vår tros lifsfråga,
må han spörja vår tids upplysta christliga tänkare — må han
t. ex. läsa den märkliga skriften: L’église et la société
chré-tiennes en 1861, der Guizot visar till hvilken bankrutt
naturreligionen redan hunnit.
Då erfarenheten har visat, att menniskohjertat hyser en
outsläcklig längtan efter godtgörelse, efter försoning — en längtan,
hvilken sjelfva rationalisterna näppeligen torde kunna förneka —
hvar finna en skönare, en rikare tillfredsställelse deraf, än i
läran om den eviga Kärleken, offrande sig sjelf till
menniskornas frälsning? Hvar finna en skönare öfvergång från
offerkulten till — — ja, till hvad? Till den tid, om hvilken
Christus talade, då han sade till lärjungarne: "Jag hafver ännu
mycket säga eder, men I kunnen det icke nu bära." Hvar
finna eu lära mera egnad att fängsla och röra hjertat? Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
