Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
naren röjde riktningen af hennes tankegång. Sune höjde
venstra handen mot tinningen till militärisk helsning (den högra
handens fingrar hade han jemte sabeln lemnat fienden som
byte vid Landskrona) och intygade derpå med några kraftiga
ord sin forne befålhafvares tapperhet och krigskonst. ’’Med
honom i spetsen", bedyrade han,’ "gingo vi glada en emot tio,
och tvekade någon nykomling i ledet, uppmuntrades han af
kamraterna med vår gamla lösen: lita du tryggt på Gud
och gamle Ascheberg "
Rådgifvande invände, att den store Generalens förtjenster
ingalunda voro förgätna m. m., men hans dotter afbröt dem
sägande: "Vi vilja nu blott tala om Rutger Ascheberg,
såsom styresmau öfver Skåne och de andra nya landskapen. J,
herr Peder, veten och kunnen intyga hvad han i denna
egenskap gjort och uträttat, hvilket allt desse mine förståndige
rådgifvare (epitetet erhöll en smått hånande betoning) synes
hafva förgätit."
"Märkeliga, högst märkeliga ting!’’ inföll herr Peder
"såsom ock samtid och efterverld tacksamt skola erkänna. Huru
de under kriget uppkomne oredor botades, huru folket bragtes
i godt förhållande till sin nya öfverhet, huru ordning,
laglydnad, samt enskild och allmän säkerhet småningom belastades,
ej for stundeu, men för all framtid — fråge man herre eller
bonde, prest eller soldat, alla skola de gifva samma svar:
genom Rutger Ascheberg’. Och torde det hafva sig svårt
nog för en efterverld att döma och säga när han var störst,
i krigets idrottter eller fredens värf."
"Sjelf skulle han näppeligen tvekat derom", inföll hans
dotter, som med synbar tillfredsställelse lyssnat till fadrens pris.
"Jag har ännu i förvar ett bref, som han skref till min kära
moder, under de första åren at sin fredliga verksamhet, och
hvilket böljar med orden: "visste jag ock både förr och nu,
att jag var skapt till annat än slå folk ihjäl
Herrarne, hvilka visat någon otålighet vid allt detta,
förklarade sig fullt villiga att instämma i den berömde
Generalens lof, men menade att hans stora egenskaper hade föga
att göra med den fråga, de voro kallade att afhandla.
"J veten då icke, gode herrar", återtog Margaretha med
någon bitterhet i rösten, "grunden på hvilken Rutger
Ascheberg byggde sitt verk? J menen törhända, att det var efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
