Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
gifterna for de stores fordringar, den besntne adelns privilegier,
eller folkets minskade utskylder? Annorlunda tänkte min
fader. .Sådant kan gifväs och tagas åter. Han byggde på
fastare grund — på folkets gudsfruktan, sjelfaktning och
sedliga kraft, befordrade genom ett ordnadt kyrkoväsende samt
skolors upprättande for fattig mans barn såväl som för
herremannens. Blott så, menade han, kan verket blifva
beståndande. Och godt hade varit, om han unnats en längre tid att
fullfölja hvad han nu blott hann börja. Spörjen emellertid
öfver allt, gode herrar — från högskolan i Lund till bygdens
fattigskolor — och J skolen få till svar, att det är Rutger
Ascheberg och hans inflytande, som de hafva att tacka för
sin betryggade tillvaro. Menen J då, att det skulle anstå mig,
hans dotter, att rifva ned, om ock blott en ringa del af hvad
han byggt upp? att det skulle anstå Margaretha Ascheberg
att upphäfva de skolor och fromma stiftelser, som han af
enskilda medel gjort, och sålunda gifva ett föredöme af
egen-nytta och missaktning för vördade fäders minne? O nej, må
Rutger Aschebergs dotter hellre mista det käraste henne ännu
återstår, än att hon skulle förtaga något af den vördnad och
kärlek, som med rätta omgifver hennes faders hågkomst!"
Den äldste och som det tycktes förnämste af rådgifvarne
tog då till ordet, prisade i valda ordalag grefvinnans högstämda
åsigter, men fann just häruti ett ytterligare skäl att bestämdt
afråda henne från att taga ringaste befattning med ett
kontrakt, hvars fullgörande torde blifvit svårt nog för hennes make,
och som ovilkorligen skulle öfverstiga hennes — en svag
qvinnas — krafter.
Margaretha höjde hufvudet, ej utan stolthet, och mod
ett uttryck af kraft och tillförsigt, som jäfvade talarens ord.
Rådgifvaren på hennes andra sida tillade med ett slugt
leende, att grefvinnan kundo så mycket lättare frisäga sig från
den pligt, som salig Herrn blott alltför obetänkt iklädt sig,
då, enligt gällande lag, döden löser hvarje dylik förbindelse.
Med en uppsyn, som forrådde ett till förakt gränsande
missnöje, lyssnade den unga enkan till dessa ord, utan att ens
bevärdiga dem med ett svar. "Hafven J, herr Peder, icke
något bättre, Kjell Barnckows enka värdigare råd att gifva?"
frågade hon med fast, men sorgsen röst och vände sitt mörka
öga, fullt af frågor, mot den tilltalade. Husets gamle vän rå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
