Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
trotsig blick ur flickans klara öga och ett skälmskt löje kring
hennes mun gjorde det tvifvelaktigt, med hvilka känslor hon
afhört anmärkningen.
"Aldrig kunde en feil tro", sade Landgren vresigt, då
Britta närmade sig spiseln, "aldrig kunde en feil tro, att en
grebbekind*) skulle rodna af förnöjelse öfver en gammal ofärdig
krigsmans glåpord! Men tockena ä de!" och med en
Ijude-lig suck slog Landgren yxan mot huggekubben.
"Så å du", inföll Britta, i det hon böjde sig efter de
spjelkade vedträden och kastade ett par på spiseln, för att
sätta lif i den dåsiga torfglöden; "du tror inte, du, att en
grebbekind kan rodna af annat än tocket — du tror inte det.
käns att bli njupen af en ryttarenypa!" och med en smålustig
min gned flickan sitt röda kindben med den knubbiga handen:
Men tockena ä’ del" suckade hon, härmande sin tillbedjare.
Landgren ref sig bakom örat, bekymrad öfver den vändning
samtalet tagit. "Och inte behöfver han göra sig till att spänta
veden åt mig", fortfor flickan, "för han må tro, en ann’ ä så
god som en ann ." 1 nästa ögonblick svängde yxan raskt i
Brittas hand och hon nickade spefullt godnatt åt den handfallne
ungersvennen. Han stannade dock vid dörren, flickan fortfor
siuåsjungande att spänta sina vedträd och vid det svaga
eldskenet stod mor vid långrocken och spann flitigt af
årslam-mens fina ull. Vid matbordet herrskade djup tystnad, medan
gröten försvann med en otrolig fart. Det dröjde ej länge,
innan Britta fick fylla på fatet, och slutligen utbyta det mot
den skummande ölkannan. Och nu först började man tänka
på att hålla målron vid makt. Sedan den stora tennkannan
gått laget om och gästerna med rockärmarna aftorkat
skummet., som bildade yfviga mustascher kring deras läppar, samt
tändt sina korta kritpipor, tog värden till ordet, vänd mot
Sune, förklarande att han gifvit sina gäster ett halft löfte, att
få höra huru allt tillgått vid herr Kjells bedröfliga hädanfärd.
"Ja! ja!" inföll hans granne, "af ett ögnavittne må en höra
den sorgehistorien." — "Här gå margfaldige rykten i hvars mans
mun, så en vet inte rättnu hvad en ska’ tro", förklarade en
annan. — "En förmenar’’, återtog värden, "att husbond’ strök
åt i en ärlig tvekamp, man mot man, och det må då ingen
*) Grebba e= flicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
