Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
vid sin konungs sida på slagfältet, och liksom lian fått sig af
af Kung Carl 011 hedersplats auvist blandade tappre
föregån-garne i Riddarholuaens kyrka, det hade intet varit någon nöd
då! Men att falla for lönnmördarehand, utan ära och utan
gagn, på en bakgata i en eländig småstad, det" — orden
stockade sig i den gamles strupe — "det är hårdt att lida!"
"Men blef då ej mördaren funnen och fälld enligt lag?"
frågade värden.
"Aldrig funnen 1" svarade Sune med qväfd bitterhet,
"knappast sökt! Ett tal kom ut i staden, att en ordentlig duell
föregått och åter ett annat, att herr Kjell förblödt af sitt sår;
andra talade om blodstörtning. När jag med grefvinnan
återkom — J vet vi blefvo länge fördröjda at’ det hiskeliga
snöfallet — var liket, sades det, redan förvandladt och kistan
tillspikad. Mina ord ville ingen tro!"
"Men grefvinnan?" frågade Here röster.
"Hon var i den delen svagare, mindre mån om sin tappre
makes minne, än jag trott henne om."
"Hon ställde hämnden till Gud, om så vore att hämnd
kräfdes", ljöd här en allvarlig stämma från dörren. Det var
herr Peder, som oförmärkt inkommit och nu lade sitt ord till.
"Att hon eljest icke är for svag att strida, en mot. inånga,
för sin makes minne, det tör ingen bättre kunna intyga än du
och jag, Sune. Eller menar du det var svaghet, att hon vägrade
fullgöra herr Kjells löfte på hans underhafvandes bekostnad?"
"Hans underhafvande?" upprepade bönderna, resande sig
som en man, till försvar för — de visste ej sjelfva hvilka
hotade rättigheter. Sjelfva Landgren, ban, den unge
löntagaren, som ingenting hade att förlora, vände sig förvånad om
från elden, der ban på ön vink af mor sysslade med att tända
ett bloss.
"Hör på, god’ vänner!" inföll Sune, "jag vill säga er hvad
herr Peder menar med sin illfundiga fråga, som skam te’
sägandes kommer en gammal krigsman att blygas för sig sjelf."
Och härmed gaf Sune en kort, men målande skildring af
morgonens uppträde, dervid Margaretha Aschebergs brinnande åtrå
att fullgöra sin makes förbindelse, samt hennes vägran att för
detta ändamål höja godsböndernas skatt, trainstodo såsom
huf-vudinomenterna. Då han slutat veknade månget anlete, som
vanligen stämplades af en rå kraft eller en bister liknöjdhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
