Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
föresats och såg åter ut åt vattnet. Der drefs en jolle,
bemannad med sex starka, väl öfvade roddare, upp emot strömmen.
Ännu gick det raskt framåt, men småningom saktades farten mer
och mer. Årslagen klyfva strömfåran med samma kraft, i samma
jemna, rastlösa takt, men jöllen föres knappt märkbart framåt;
att under några minuter hålla den orörlig på samma punkt var
allt hvad de förenade krafterna förmådde; nästa ögonblick gled
den flera famnar tillbaka. På ett tecken af rorsmannen lyftas
de hvita årbladen och roddarne fingo draga andan. Långt fick
dock jöllen ej drifvas tillbaka, om man ej skulle förlora all vinst af
det föregåeude arbetet. Inom några minuter ger rorsmannen ånyo
en vink, årorna sänkas igen och samma sträfvan börjar. Kosan
ändras något; långsamt, men taktfast och säkert skrider farkosten
fram; strömmen brusar med ett knotande sorl kring dess staf
och bryter sitt skum mot dess kolsvarta sidor, likasom harmsen
att nödgas ge vika. Redan har man lemnat bakom sig den
punkt, der man nyss blef besegrad, några årtag till och yttersta
fören skjuter in i den djupa skuggan af brohvalfvet — redan har
det främsta roddarparet försvunnit i dess dunkel — ännu några
minuter och segern är vunnen! Raska tag! — ett! tu! —- men
nej! Skuggan närmar sig icke en tum — jöllen rör sig icke ur
fläcken — den börjar slingra – den drifves ur kosan — den
glider tillbaka — åter träda de främsta roddarne i dagen!
Ansträngningarne fördubblas — årbladen tyckas svigta och böja sig
för strömdragets kraft, några sekunder ligger jöllen orörlig på
vattnet — nästa ögonblick drifver den tillbaka med mångdubblad
fart. Äter glimma de tolf hvita årbladen i skymningen och
roddarne pusta ut.
Från kajen, der en mängd åskådare samlats, hade vår
ensamma vandrerska med ett eget intresse följt den lilla tilldragelsen,
tänkande på hur mången sådan kamp utkämpas på stridare elf,
på mörkare djup, med ädlare krafter och tör liögre mål än här.
Men hastigt afbröts hennes tankegång af klockan från St. Jacobs
kyrktorn, påminnande henne att tiden led; månen, som i det
samma steg upp öfver slottstaket, skärpte påminnelsen.
Förgäfves spejande efter jöllen, som försvunnit i don svarta skuggan
under Strömparterren, återtog hon sin väg, medan de kringstående
gjorde sina anmärkningar öfver tilldragelsen. "Det va’ villa å
inte kunna det!" skrek med hånfull röst en skroflig
bränvius-stärnma och bifogade en förfärlig ed. "Det slapp ni allt era sjöga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
