Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
XXXIII. BREF OM UPPFOSTRAN.
FJERDE BREFVET’
(af L—d.)
HURU BÖR MAN BEHANDLA UNGA SINNEN UNDER INFLYTANDET
AF EN DJUP SORG?
Bästa Karin!
— — — — — Men låt mig ej längre sjelfviskt
orda om min egen smärta öfver förlusten af en älskad make,
utan öfverflytta tankarne till de kära, som äunu återstå mig
att lefva, tänka och verka för — mina barn. Du vet
genom ett föregående bref, huru hårdt de alla träffades af det
plötsliga, förkrossande slaget. För mina gossar fruktar jag
dock mindre. De äro hvar på sitt håll ifrigt sysselsatta med
sina studier, och det bestämda mål, de derigenom ega för
hvarje dags arbete, ett mål, hvarpå de ofrånvändt måste rikta
«in blick och som tar hela deras tankekraft i anspråk,
lemnar dem föga tid öfrig för den stundliga, tärande sorgen,
ehuru de derför icke mindre djupt känna förlusten af en
fader, älskad såsom få. Men mina flickor! Ständigt omgifna
af föremål, som påminna dem om sin förlust, och qvarstående
inom de dagliga sysslornas trånga, alltjemnt återkommande
kretslopp, hafva de, sedan de första våldsamma utbrotten af sorg
gifvit vika, försjunkit i en stum, namnlös smärta, som aldrig
lemnar dem, och som gör mig, deras moder, de allvarligasto
bekymmer. Jag kan ej förebrå dem, att de på minsta sätt
knota, eller med upproriskt sinne mottagit den tunga börda,
det behagat deras Himmelske Fader att lägga på deras unga
skuldror. De hafva böjt sig, deras mjuka, veka, älskande
sinnen, ack! blott alltför djupt, under den ägande
fadershanden, och jag börjar frukta, att de aldrig skola få kraft att
åter resa sig. Den smygande kraftlöshet, den tärande
modlöshet, som bemäktigat sig deras unga själar, bekymrar mig
mera, än den tröstlösa förtviflan, som följde på det första
förkrossande slaget, och som häfdes, då jag lyckats att leda dem
*) Se ni:dje årg. sidd. 176, 183 och IV:de årg. sid. 24 af
denna Tidskrift.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
