Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
fram till den enda, rätta tröstekällan. Men denna andeliga
tröst, om än aldrig så rik, och kanske för vissa sinnen
ensamt tillfyllestgörande, fordrar dock i de flesta fall en
bundsförvandt, en medarbetare i det praktiska lifvet; och som den
egna erfarenheten lärt mig att en frisk och nyttig verksamhet
bäst uppfyller detta ändamål, plågade jag mig sjelf för att
finna en anledning att fördubbla mina stackars flickors
arbetstid, hvilken, som du vet, endast upptages af de små
dagliga bestyren, som de med mekanisk noggrannhet
fullgöra. Det var ej lätt att finna någon anledning till en
trägnare sysselsättning; slutligen måste jag mot min vana tillgripa
en liten nödlögn, hvilken, jag är viss derom, skall blifva mig
förlåten för moderskärlekens skull, och jag har nu ställt i
gång några handarbeten, som under en tid upptagit allas våra
krafter. Mina flickor åtlyda mekaniskt de gifna uppdragen,
men hafva blifvit om möjligt ännu blekare, ännu tystare. Ofta
ser jag dem lägga bort nålen och vända sig om, for att,
såsom de sjelfva tro, omärkligt aftorka de frambrytande tårarne,
eller gå de under någon förevändning — ack! blott allt
tör genomskinlig! — upp på sina rum, för att der ostörda få
gråta. Jag söker gifva dem föredöme af själsstyrka och
undergifvenhet, ofta visande mig för dem mindre nedstämd än
jag i sjelfva verket är, men allt förgäfves. Någon gång har
jag med förnuftsskäl sökt bevisa dem, att, då jag, som, utom
den djupa smärtan af allas vår oersättliga förlust, dertill har
att bära bördan sf så många ökade omsorger och bekymmer,
dels för deras unga bröders uppfostran, dels för affärernas och
landtbrukets ordnande — då jag under sådana förhållanden
kan hålla mod och krafter uppe och se framtiden an utan
hopplöshet, så borde de åtminstone kunna följa sin mors exempel
och söka lätta, i stället att öka bennes bekymmer. Men
då se de blott på mig med sina mörka, tårfyllda ögon, utan
ett ord, utan en åtbörd, och böja sig åter, trägnare än
någonsin, öfver arbetet; eller händer det, att de, efter ett
tvunget, misslyckadt försök till skämt, brista ut i hejdlös gråt.
Men efter sådana stunder synes det inig som ett omärkligt
afstånd hade uppstått emellan oss, som om en svidande kyla
hade trängt in mellan våra hjertan, och vi känna oss å
ömse sidor, om möjligt olyckligare än förut. De tro sig
och gin sorg missförstådda, de arma barnen, och sluta sig allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
