Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
djupare inom sig sjelfva, medan det i sjelfva verket äro de,
som missförstå mig och min kärlek, mitt ömma bekymmer för
dem.
Fruktande att öfveranstränga dem med ett allt för träget
arbete, har jag sökt att omärkligt återföra dem till lifvets
glädje, genom att omgifva dem med jemnåriga och söka
förmå dem att nu, då en längre tid förgått sedan vi drabbades
af det hårda slaget, någon gång som förr deltaga i
ungdomens stillare tidsfördrif i grannskapet. Här först gaf den
passiva, viljelösa lydanden vika tör ett verkligt motstånd.
Allvarsamt bekymrad öfver denna envishet, sökte jag på religiös
väg öfvertyga dem om det oriktiga, det syndiga uti att envist
hålla fast smärtan och hejdlöst öfverlemna sig åt sorgen, i
stället att söka bekämpa den med de medel, som dertill
blifvit oss gifna. Jag föreställde dem, huru de dermed fördubblade
bördan af sin moders bekymmer och huru den käre aflidne
kanske med sorgsna och ogillande blickar skådade ned från sin
himmel på sina barns oförnuftiga och gudlösa sorg. Ett. häftigt
utbrott af bitter smärta följde, hvarunder vi blandade våra tårar
och ömsesidigt lofvade att söka lindra och ej öka hvarandras
sorgebörda. Men när då de stackars barnen förklarade sig
villiga alt följa mig, jemte en af grannfamiljerna, på en
konsert i staden, och jag såg dem sitta der, bland den glada,
lyckliga ungdomen, bleka och förgråtna, med ett tvunget leende på
sina läppar, lyssnande utan att höra, talande utan att tänka,
leende utan att glädjas — ack! då var det mig som om hjertat
ville brista i mitt bröst, och jag tänkte: är det möjligt att
du med alla dina kärleksfulla bemödanden endast skärper
smärtans udd, att. du trycker den allt djupare in i dina barns
sargade hjertan, i stället att, såsom du hoppades, med öm
klokhet utdraga den och läka såret? Jag behöfver ej säga dig
huru djupt jag lidit vid denna tanke eller hvad jag känner vid
föeställningen, att jag skulle kunna hotas af en förlust, om
möjligt ännu bittrare, än den som nu drabbat oss alla —
förlusten af mina barns kärlek! Och dock säger mig sunda
förnuftet i lugnare stunder, att jag handlat rätt och klokt.
Äfven den goda, förståndiga B., hvilken, som du vet,
under många år delat mitt hein och dess omsorger, och som
känt vår bittra förlust föga mindre djupt än vi sjelfva, äfven
hon gillar mitt handlingssätt och hjelper mig troget, ehuru hit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
