Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
sig medel att utföra några af sina planer till folkets
förkofran.
Emellertid lärde han känna Anna Sclmlthess, dotter till
en rik köpman. Oaktadt hans fattigdom, hans ofla
vårdslösade yttre och föga behagliga sätt samt den uppriktiga
bekännelse han afgaf, rörande sina fel och brister, älskade hon
honom och sympatiserade med honom. Hennes föräldrar voro i
början obenägna att låta henne förena sitt öde med en så
o-praktisk drömmares, men samtyckte slutligen, och år 1769
förde Pestalozzi, lycklig och förhoppningsfull, sin maka till
sin nya bostad vid Neuhof. Följande rader nr hans första
bref till henne böra icke här utelemnas:
»Jag vill icke ens omnämna allt det obehagliga i mina
anletsdrag och i bela mitt yttre väsende. Hvar och en har
sig detta nogsamt bekant. Man tadlar mig för mitt
springande hit och dit, och sannt är att det öfverallt finnes menniskor
och ting, som intressera mig; men när och hvarhelst jag
stannar, sker det dock alltid med afsigt att söka göra
någon-ting gagneligt. Jag vet hur angenäm ensligheten kan vara,
men framförallt värderar jag det husliga lifvets fröjder, och
skulle vara glad, oiu jag mera kunde deltaga deri. Den tid
är förbi, då jag hade vänner allestädes; dock ångrar jag icke
att så en gång var, och att jag egnade mig åt dem. Jag
kom derigenom i beröring med mina medmenniskor och skall
nu skörda välsignelsen deraf. Jag är frisk och stark, och
min läkare försäkrar mig, att jag icke har någon sjukdom att
befara — det oaktadt hyser jag den föreställningen, att ert lif
skall konnna att räcka längre än mitt. Säkerligen misstager
jag mig icke, då jag tror mig gå svåra och allvarsamma
motgångar till mötes. Oförutsedda missöden kunna beröfva mig
glädje och sinnesro. Jag känner mitt lands och mina vänners
olyckor, som om de vore mina egna, och för att rädda
fäderneslandet, vore jag lätteligen i stånd att glömma hustru och
barn.
»Afgör nu, — så slutar han sitt bref, — ni känner hvari
min svaghet, hvari min styrka består. Ni vet att mitt lynne
lätt kan rubbas nr sin jemnvigt; men om ni sknlle finna för
godt att gifva mig afslag, skall jag dock ega kraft nog att
såsom förnuftig man och ch rist en underkasta mig mitt öde.
Jag älskar er af bela mitt hjerta och ser i er en förträfflig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
