Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
jag arbetat tillräckligt fur att frambringa dem. Om jag gjort
detta, skulle jag hafva vunnit mitt mål, men jag vann det ej,
ty jag var det icke vard. Jag tillstadde kärleken till rätt
och sanning inom mig att vidga sig till en passion, som dref
mig omkring såsom en rö på lifvets vågor, hindrande mina
afsigter från att taga fäste på säker botten och att finna den
näring, som var nödvändig for deras framgång. Men djupa
sanningar blefvo mig uppenbarade under mina oaflåtliga
sträfvanden , och öfvertygelsen 0111 riktigheten af mina åsigter var
aldrig starkare inom mig, än när jag ej förmådde tillämpa
dem. Mitt hjerta sträfvade alltid till samma mål, och mina
egna olyckor kommo mig att än lifligare känna folkets olyckor
och att inse källorna dertill, långt tydligare än om jag varit en
person i lyckliga omständigheter."
Ar 1780 upplöstes skolan; detta var en god sak för den
hårdt profvade mannen, som eljest, for ett ringa ändamål, skulle
hafva bortslösat sina bästa krafter. Han hade vunnit
erfarenhet, inhemtat åtskilligt rörande barnasinnets utveckling samt
vidgat sina begrepp oin rationell uppfostran. Men han var
ofta utsatt för gyckel och niisstydningar; många af hans
vänner blygdes för honom, hans kreditorer ansatte honom hårdt,
hans hustru var allvarsamt sjuk, han sjelf och hans barn ledo
hunger och köld I "Olycklige man", brukade folk säga, "han
vill 1^’elpa andra, och kan icke hjelpa sig sjelf. Han är
bestämdt förryckt och kommer att sluta på dårhuset." Lavetter,
den store physionomisten, tycktes dock förstå honom och
sade: "om jag vore monark, skulle jag rådfråga Pestalozzi i
allt, som rörde landets befolkning och förbättrandet af dess
ställning, men jag skulle aldrig lemna en enda skilling i hans
händer-"
I denna nödens och fattigdomens tid återkom Pestalozzi
till Zürich. Många af hans vänner ansågo honom ohjelplig,
då målaren Fässli (eller Fuseli, såsom ban kallades i
London , der han sedermera bosatte sig) af en lycklig händelse
råkade upptäcka hans anlag för skriftställeri. Styrelsen stod
just då i begrepp att afskeda de gamle, skröplige väktarne
vid stadens portar, för att i deras ställe antaga nackstyfva
soldater med militärisk hållning. Många ogillade denna
förändring, bland andra Pestalozzi ocli Füssli; den förstnämnde,
skref en gång vid skämtsamt lynne ett pasquill häröfver på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
