Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
en bit papper. Under ett samtal märkte Fiissli detta papper,
och genomlästo detsamma, samt utropade derpå med förvåning:
"Hvem har skrifvit detta? Du Pestalozzi: Hvilka narrar
hafva vi icke varit 1 Du måste skrifva, skrif va böcker i — du
måste blifva författare; på sådant sätt skall du kunna samla
penningar lika lätt som stenar.’’
Liksom uppvaknad ur en dröm stod Pestalozzi, med inun
och ögon vidöppna; derpå sade han: "men betänk då hvad
du råder mig till! Jag, som icke kan skrifva en enda rad,
utan bockar! Jag, som ej haft bok i hand på sexton år!"
Hans vän had honom dock enständigt att försöka, och slutligen
lofvade han göra det. "Ty vid den tiden", yttrade han
sedermera, "skulle jag till och med kunnat blifva barberare, för
att vinna uppehälle åt min hustru och mina barn".
Under någon tid var Pestalozzi mer än vanligt tankspridd:
ban gaf icke akt på någon af dem han mötte, talade sakta
för sig sjelf, då han gick på gatorna och ropade högt under
sina vandringar i skog och mark, alltjemt tuggande på sin
hvita halsduk. Efter några veckors förlopp (år 1781), hade
han en bok färdig: "Lienhard och Gertruden verklig
folkets bok. Hvarken innehållet eller språket var ideelt: de voro
resultat af hans egen erfarenhet; utan att veta det, hade han,
under form af berättelse, skrifvit en handbok för folkets
uppfostran. Denna dramatiska novell, troget skildrande det
Schweiziska bondfolkets belägenhet, blef så väl emottagen, att han
fortsatte sitt skriftställeri ända till 1798. Ett af hans
förnämsta arbeten är: "En Eremits aftonstunder", er. serie af
aphorismer rörande uppfostran, som har mycken likhet med
Comenii "Didactica Magna". Oaktadt allt hvad han på
detta sätt förtjenade, förbättrades dock icke hans pekuniära
omständigheter; dels emedan hans egendom vid Neuhof ådrog
honom ständiga utgifter; dels emedau han icke förstod att taga
vara på sina penningar.
Hans rykte var emellertid grundlagdt, och år 1798
kallados ban af Schweiziska Direktorium till Stantz, hufvudorten
i kantonen Unterwalden, för att taga vård om en mängd barn,
hjelplösa offer för det förfärliga straff, som drabbat den
upproriska kantonen genom den derstädes förlagda franska arméen.
Utan ett ögonblicks tvekan lemnade han sin familj och under en
tid af fem månader var han ensam lärare och föreståndare för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
