Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
upphör, det vänjer sig att underkasta sig hennes vilja —
lydnadens första frön äro utvecklade. Lydnad, kärlek, tacksamhet
och förtroende i förening uppväcka samvetet: den första lilla
skymten af känslan, att det är orätt att vredgas mot den kärleksfulla
modren, den första dunkla insigten af, att modren »icke är till
endast för barnets skull, att verlden icke är skapad endast för det,
skall inom kort följas af en annan känsla, den, att barnet icke
heller är till endast för sin egen skull. — Sålunda utvecklas de
första begreppen om pligt och rätt.
"Den späda broddén af kärlek, förtroende och tacksamhet
tillväxer snart. Barnet igenkänner modrens steg, det ler mot
hennes skugga; det älskar den, som liknar henne; det ler mot
en hvar; det älskar den, som dess moder älskar; sålunda
utvecklas kärleken till nästan.
"Jag tror på min moder, hennes hjerta visade mig Gud; Gud
är min moders Gud, Har. är mitt hjertas Gud, liksom Han är
hennes hjertas Gud. Moder, du visade mig Gud i dina befallningar
och jag fann Honom i min lydnad.
"Moder, om jag älskar dig, älskar jag Gud, och min pligt
är mitt högsta goda. Moder, om jag glömmer dig, glömmer jag
Gud, och den olycklige finner icke längre ro i mina armar, jag
kan icke längre vara en tröst för den lidande. Moder och
lydnad, Gud och pligt äro ett; Guds vilja och det ädlaste, det bästa
jag kan utföra äro såsom en och samma lag för mig; jag lefver
icke för mig allena, jag förlorar mig i kretsen af mina likar, min
Guds barn, och sålunda lefver jag icke nu längre för mig sjelf,
utan i Honom, som har omslutit mig, såsom med en moders
armar och med en faders hand höjt mig öfver jordlifvets bekymmer
upp till Sin oförgängliga kärlek".
Flera af de i denna bok uttryckta åsigterna hafva
småningom spridt sig, och fastän de äro så enkla, att många,
isynnerhet mödrar, kunna förvärfva sig dem utan biträde, fastän
endast få veta, att Pestalozzi först öppnade vägen för dem, kan
det dock sägas, att han medelst dem krossat den gamla, kalla,
själlösa undervisnings- och uppfostringsmethoden, och derföre
rättvisligen blifvit kallad: "Den nya skolans Fader", eller helt enkelt
"Fader Pestalozzi", en benämning, som gör honom kär för inånga
Schweiziska barn, innan de ännu veta i hvad skuld de stå till
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
