Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Men djupast ned, i brist och nöd,
Der svalt den fattige — hans like.
Den rikes hjerta, det var ömt,
Och villigt nog att nöden lindra;
Men vägen dit — den liar man glömt —
Och ack! visiterna de hindra.
Med dunkel aning dock derom,
Att någon frös och svalt dernere,
Man grep i guldet — såg sig om —
Slog ut en handfull eller flere.
När gåfvan, under kif och larm,
Se’n gick att last och lättja nära,
Frös gifvarns hjerta till af hann,
Och fattignian fick skulden bära.
Med agg och afund denne såg
Ett halft förakt sig se’n förråda
I gifvarns skärf — ty ack! der låg
Ett svalg af misstro mellan båda.
Så kallt, så mörkt ej djupet är,
Som skiljer evigt Nord från Söder —
Så bottenfruset ej, som här,
Det svalget mellan tvenne bröder.
Då kom en qvinna, klok och rar,
Och såg sig om åt båda sidor,
Och bannade dem litet hvar,
Och log åt deras lumpna strider.
Och gick så fram, i hurtigt mod,
Med enkelt skick och glada foler,
En värmeledare så god
För samhällslifvets skiljda poler.
Hon kom, och hjertats rimfrost smalt,
Och blicken klarnade derofvan
Och såg hvar ärligt armod svalt,
Och hur den borde gifvas — gåfvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
