Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
Den gåfvan se’n, i daglig rund,
Bar hennes varma hand till nöden;
Och ifrån hennes glada mund
De hulpnes tack! ljöd än i döden.
Och om ibland hon intet fatt,
Till skydd och lindring för de arma,
Hon gaf sitt råd, som guld så godt.
Och ord, så tröstande och varma.
Hur outtröttligt god hon var!
Och qvick och klok och glad tillika —
Sitt goda lynnes solsken bar
Hon in till fattiga som rika.
Så qvick ännu ej någon har
På dårarnes bekostnad varit,
Som hon till deras fromma var,
Så snart hon deras nöd erfarit.
Så klokt ej någon köpman än
Sitt Debet och sitt Kredit räknat,
Som hon sitt fattigkonto, se’n,
Vid hennes ord, den rike veknat.
Och ville det ej alltid gå,
Hon bar med ostördt lugn sin snäsa,
Och skämtade och log — och så —
Hon tog sin skärf och — lät dem fräsa.
Och sade, der hon gick som bäst,
Af sina glada tankar buren,
"Jag vaktar mig väl allt härnäst,
Att icke störa middagsluren".
Så gick den glada Gifvarn här
Vår Herres sockenbud så gerna,
Att hjelpa här, att skydda der,
Att vårda, trösta, lindra, värna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
