Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
hvar och en med sina göromål, ända till lilla Kisse Katt, hvars
mycket beundrade instinkt ledde honom att alltid bak-dagen taga
sin plats, hoprullad som ett litet nystan, på det utskjutande
hörnet af spiselkaiiten — den enda vrå, som då fanns ledig i det
lilla köket — allt syntes mig som den lyckligaste illustration
af värdinnans Household word, sedan barndomen:
"Det gör ingenting om det är smått, bara det är nätt!"
Blott med svårighet kunde jag om aftonen förmå mig att
utestänga de smekande vårvindarne och bakom gardinen gömma
den vackra anblicken af sjön, med sina lummiga stränder, och
herrgården, som bland täta massor af löfverk, mjukt
aftecknade emot en bleknande aftonhimmel, tycktes simma midt ute på
djupet. Ljufligt söfd af ängsknarrens entoniga vaggvisa, drömde
jag mig dock slutligen tillbaka till den glada tid "då morgonens
dagg låg på lifvet qvar".
Vaknande — utan att känna någon förtret öfver misstaget
— lemnade jag tidigt mitt sängrum, för att gifva lilla Anna
fritt fält för de hokus pokus, som i en handvändning skulle
förvandla det till familjens förmak. I förstugan mötte jag Puck.
Han frågade mig med vigtig min 0111 jag föredrog att taga "sopen"
(qvasten) och hjelpa Anna att städa, eller om jag ville låna
"slå-gräsen" (lien) och följa rättaren ut på ängen. Jag lemnade
"sopen" åt honom och valde det senare alternativet, så till vida,
att jag gick ut, öfver till hvad man hvardagsvis kallade "andra
sidan" d. v. s. herrgården, belägen på en liten högrest ö midt ute
i sjön. Vägen dit ledde förbi boställets fönster, öfver en i sjön
utfylld stenbro, planterad med vackra träd. Kommen öfver till
ön, följde jag sjökanten till venster och befann mig snart i den
vackraste park, anlagd på de branta strandsluttningarne
rundtomkring ön, och med ett par alléer, utfyllda i det nu nästan
igenvallade sundet, utsträckt äfven till en närbelägen holme,
bevuxen med de herrligaste träd, af konst eller en lycklig slump
ordnade efter den moderna naturförsköningskonstens reglor, så att
ögat tjusades af det mest harmoniska färgspel, den rikaste
omvexling af skugga och ljus och en yppig rikedom af vexlande
former. Så syntes det åtminstone för mina ögon; men som jag ännu
aldrig vuxit ifrån en viss benägenhet att hänföras af åtskilligt
här i verlden, och icke minst af det första stycke vacker natur,
på hvilket jag 0111 våren får hvila mina vintertrötta ögon, så vill
jag ej ansvara för att omdömet är ojäfvigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
