Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
Vid återkomsten fann jag min lilla värdinna, glad och
fryntlig, väntande mig vid det rikligt försedda kaffebordet, åt hvars
anrättningar, kryddade af frisk matlust och godt lynne, jag gjorde
all heder, medan jag lyssnade till värdinnans småroliga
berättelser oin vissa eventualiteter, som hotat de läckra kringlorna med
olyckan att "lefvande förbrännas", eller som varit nära att i sin
linda qväfva den pösande hvetebullens uppåtsträfvande krafter,
m. m. Dessa skizzer från det inre af dagens historia,
framställda med en naturligen komisk berättareförmåga och späckade
med många drag af äkta Mutterwitz, afslötos med en humoristisk
beskrifning på ett splitter nytt, af slumpen upptäckt, sätt att, utan
allt användande af menniskokraft, kärna smör, hvilket måhända,
meddeladt åt herrar mejerister, kunde ge uppslag till några nya
uppfinningar *).
Slutet af historien berättades från höjden af en trappstege, der
min värdinna sysslade med att från liögsta hyllan i ett skåp
framtaga några "småkläder" till modell åt en välmående bondhustru
(eller gumma, såsom de alltid kallas), hvilken väntade ute på
trappan. 1 afvaktan på min väns sällskap, för att se mig om i
de yttre omgifningarne af hennes hein, gick jag ut att spraka en
stund med gumman, frågande, enligt min vana, först efter barnen
och skolan. Jag fick då veta, att läraren i den stora
församlingens enda skola for någon tid sedan tagit till vikarie en ung
lärarinna från Strengnäs’ Seminarium, hvilken gjort undervisningen
*) Historien, som kanske kan roa någon ung husmor, följer Iiiir 1
korthet. "Det var första året vi voro gifta", började den lilla frun.
med den veka tonbrytning och halft svärmiska blick, som är
oskiljaktig från dessa ord i en lycklig hustrus mun, till och med in i
sena åldern. Den unga frun hade satt ned i källaren gräddkrukan
för morgondagens kärning, med skumslefven lagd ofvanpå "att rinna
af’. Följande morgon skickades Lotta (här följde en som allra
hastigaste förteckning öfver Lottas förträlFliga egenskaper) efter krukan —
men hvad fann man då! — slefven nedfallen i krukan och grädden —
förvandlad till ypperligt smör! "Jag började tänka på enkans oljokruka",
fortfor min vän, "och visste ej hvad jag skulle tro om underverket,
då jag plötsligt tyckte mig märka ett mörkt föremål på bottnen af
krukan, som såg mig misstänkt ut, — och — hvad tror du väl det
var — en rätta! som tydligen fallit ett ofier för sin egen snålhet och
under outtröttliga, men fåfänga bemödanden att rädda sig ur den hvita
afgrund, hvari hon störtat sig, kärnat grädden, dervid troligen den
i ständig rörelse försatta skumslefven biträdt".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
