Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
Alltse’n jag började att växa
Från risets och från skolans lag,
Men huru än den läran gjordes
Till god och prisvärd på allt sätt —
Ack, ingen nytta deraf spordes
Ty jag blef ej en smul’ kokett.
Nu var då tiden ändtligt inne,
Att jag med tante min första bal
Besöka skulle; hvad mitt sinne
Re’n gladdes åt en festlig sal!
Kring lockarna en krans man lade,
Min drägt var ny och satt så nätt,
Och sista ordet tante mig sade,
Förrän vi foro var: "kokett."
Vi kommo fram; man snart oss förde
Ditin der länge lekt min håg;
Hvad sorl, hvad brus mitt öra hörde,
Hvad prakt och glans mitt öga såg!
En ljusström, som från sjelfva solen,
Förbryllade mig på allt sätt
Och dertill tante, som nöp i kjolen,
Och sade: "barn då, var kokett!"
Och damer såg jag, ömma, sköna
Af herrar rikt omringade, »
De der, som fjär’lar i det gröna,
Kring fältet foro vingade;
Jag stod så blyg, längst ner i salen,
Bemärkt af ingen öm lorgnett,
Och gret en tår för den skandalen,
Att jag ej kunde bli kokett.
Så flydde vintren, rik på smärta
Och tårar för mång’ ledsam bal,
Och jemt jag sade i mitt hjerta:
När blott jag når mitt sjuttontal,
Då skall väl också jag få roligt,
Och blifva älskvärd i mitt sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
