Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Ty då, om icke förr, är troligt,
Att jag kan börja bli kokett.
Och våren kom och då man sade:
"Nu är ditt sextonde förbi!"
Men ännu ingen lust jag hade
Att börja spela komedi,
Att le och blinka och flattera
Och rodna uppå konstladt sätt —
Ack nej, jag kunde intetdera
Men blef naturbarn rätt och slätt.
Den gamla tanten med sin lära
Fick nervattacker och grå hår,
Det var för tungt i längden bära
Att se mig så ohjelpligt svår.
’’Gud gifve himlen ville skänka
Mig glädjen" — sad’ hon — "se dig dö ,
Ty hellre dig som engel tänka,
An på vår jord som grånad mö."
Kom så en gång ur ynglingringen
Ung’ Axel fram, en ståtlig mau,
Och hur det kom sig, det vet ingen,
Men straxt vi älskade hvarann.
Hàn log mot mig, hans blick sågs brinna
En qväll, min hand han tryckte lätt — —
"Så fann jag’’, ropte han, "en qvinna
Ändå i verlden, ej kokett!"
Och så en dag vid Axels sida
Jag trädde såsom fästmö in
Till tante, som nu fann dumt att lida,
Och vid vår åsyn bytte sinn’.
’’Säg tante–-jag började att stamma–-
— "Vill du så kan jag nu ju ratt — ■—–■"
Hon log så godt: "det gör detsamma,
Nu är försent, att bli kokett.’’
G-öth i Ida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
