Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
förbinda och sköta den sårade handen, hvilken under hennes
vackra, silkesmjuka händers vård, småningom alldeles helades.
Ifrån denna tid såg man henne vandra omkring på sina
anhörigas stora gods besökande de fattiga, bärande läkemedel eller
soppor åt de sjuka, medförande åt en hvar sitt goda hjertas, sitt
muntra sinnes hugsvalande eller uppfriskande kraft. Hon lärde
derunder känna många slags nöd, många slags nödlidande också.
Här begynte hennes kurs i menniskokännedom och fattigvård. I sin
ifver att hjelpa och trösta, glömde l on maklighet och
sjelfbehag-lig hvila. Småningom blef denna verksamhet henne kär, och hon
rörde sig i den så lätt som fogeln i sitt element. Hjertat gaf åt
kroppen vingar.
Hetta var begynnelsen.
En större verkningskrets skulle snart öppna sig för en
välvilja, som icke kände några gränsor och för en
verksamhetsförmåga, hvars vidd ännu ingen, allra minst hon sjelf, hade aning om.
Underlig syntes den väg, som skulle föra henne dertill.
Lotten var blott nitton år gammal och den muntra, munviga flickan
hade blifvit en af Stockholms mest omtyckta och fjäsade unga
damer, hvartill hennes vackra växt, eleganta toilett och förmodade
förmögenhet äfven bidrogo, då en hastig omhvälfning inträdde i
hennes familjs, hittills lyckliga, omständigheter. Träffad af slag,
dog commercerådet Wennberg plötsligt, och husets affärsställning
efter honom lät befara det värsta för enkans och barnens (tre
söner och två döttrar) ekonomiska framtid.
Utan tvekan eller klagan rättade sig dessa derefter. Fru
Wennberg hyrde ut sin stora våning och flyttade med sina två
döttrar in i tre små tarfliga rutu midt emot. Senare lemnade
familjen helt och hållet Stockholm, för att under
affärsutredningens förlängda kris, lefva i tillbakadragenhet på landet. Lotten
förde med sig dit sin inre frids- och glädjekälla, ur hvilken hon
fortfor att, såsom förr, sprida helsa och hugsvalelse, under det
hon dock i tysthet beredde sig på den olycka, som hotade henne
och hennes närmaste — fattigdomen, dubbelt tung att bära för
dem, som städse lefvat i rikedomens sköte.
Men några år senare skingrades hastigt det moln, som hade
förmörkat familjens utsigter. Genom en öfver all väntan
förmånlig försäljning af det stora bergsbruket, Yxe, lyckades den
återvinna, om icke den förra förmögenheten, likväl en mot brist och
ekonomiska bekymmer fullt tryggad ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
