Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
hon hafva ärft det verksamma praktiska affarshufvudet, af sin
moder det goda, gifvande hjertat.
Dessa naturgåfvor förenade sig hos Lotten i en mera bestämd
riktning, då hon, i sitt sextonde år och efter sin confirmation,
begynte, så till sägandes, gå vår Herres ärenden till Hans
hjelpbe-höfvande barn. Men redan tidigare hade hon gifvit prof på den
egendomliga förmåga, som hon sedan under sin lifstid allt mer
utvecklade. I sitt hem begagnade hon tillfället att tjena eller
glädja sina närmaste; i skolan tog hon sig an barn, soin voro
yngre och mindre försigkomna än hon, hvilket en gång lät en
liten, nioårig flicka (numera fru P * * *) i sin förtjusning öfver
den elfvaåriga beskyddarinnan utropa: "det måste jag då säga,
att Lotten Wennberg är den märkvärdigaste menniska i verlden!"
Denna "märkvärdiga menniska" var dock lika litet
fullkomlig, som någon annan. Hon var häftig, litet slarfvig och hade
dessutom en böjelse för maklighet, ja, äfven lättja, som
underhölls af hennes något tunga och för fetma fallna kroppsbildning.
Att den något häftiga och slarfviga lilla flickan med tiden
blef en den mest tålsamma, fredälskande qvinna, som aldrig gaf
ord för ord eller öga för öga, utan förstod att vänligen tiga och
bida, samt derjemte blef, nästan till pedanteri, ordentlig och
noggrann, derför hade hon sin goda vilja och sina goda anhörigas
ledning att tacka. Hennes praktiska sinne förde henne dervid att
stödja den goda föresatsen med något yttre verksamt medel. Så
t. ex. för att hindra sig från att svara, när hon kände sinnet
uppbrusa, brukade hon "taga en klunk vatten i munnen"; och
när "sinnet gått öfver" "sväljde hon ned sin klunk vatten".
Böjelsen för maklighet var svårare att öfvervinna. Dertill behöfdes en
kraftig anstöt på hennes hjerta, och denna gaf henne vår Herre.
I en backstuga låg en stackars gosse nästan förgången af
vanskötsel och benröta. Läkaren, som för honom tillfrågades,
svarade: "han kan ännu hjelpas; men kuren blir lång och
kostsam!" Då kom Lotten i rörelse, vandrade omkring till vänner och
grannar och gaf sig ingen ro, förrän hon fått tillsammans en summa
penningar stor nog för att, jemte hennes egna (eller hennes
föräldrars) bidrag, bekosta gossens kur, hvilken äfven fullkomligt
lyckades. En annan gång var det en fattig tjenstgosse, som illa
huggit sig i handen. Läkaren, som eftersändes, befanns vara
bortrest för flera dagars tid, och Lotten företog sig nu att sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
