Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Den bekante "rike mannen", som lät den "fattige Lazarus"
ligga ohulpen utanför sin dörr, finnes, tro vi, icke längre,
åtmiu-stone i christna länder, utom undantagsvis. I de samhällen der
"Herrans bord" samlar fättiga och rika till en gemensam måltid,
den Han sjelf bekostar med "sin lekamen och sitt blod", der
blyges man att vara obarmhertig mot nöden, och hjelpsainheten hör
till ordningen för dagen. Men lättsinniga eller makliga, mot de
fattiga klasserna misstrogna rika, som gifva allmosor på höft och
endast för att slippa besväras vidare, eller för att i godan ro få
sköta sina nöjen, torde ännu finnas i betydlig mängd. Det
finnes äfven många goda rika, som gifva gerna, gifva raycket, och
skulle gifva ändå mera, om de blott kunde vara vissa, att
dermed göra något verkligt godt, att icke ofta lägga hyende under
lasten eller lättjan, gynna bedrägeriet eller befordra oberättigade
anspråk, med ett ord, gynna den sämre fattige på den bättres
bekostnad. Ty hvilken förmögenhet kan förslå att tillfredsställa
alla de anspråk, som göras derpå?! ....
Det var i synnerhet för dessa gifmilda rika i vår hufvudstad,
som Lotten Wennberg blef en behöflig och kärkommen hjelpreda.
Hennes personliga kännedom om de fattiga, deras förhållanden
och behof, en kuuskap, förvärfvad genom upprepade besök hos
dem, samt välbetänkta efterspaningar rörande dem hos
kommunens myndigheter, satte henne i stånd att från de gifinildas dörr
aflägsna bedragaren, lasten och den pockande lättjan, under det
att hon for de verkligen nödställde, som förtjente det, och äfven
för dem, som icke voro alldeles oförtjenta deraf, förstod att leda
rikedomens gåfvor till hvars och ens särskilda, största gagn.
Att omtala de många slag af nöd, som hon härunder antog
sig, samt de mångfaldiga olika sätt och vägar, på hvilka hon för
de hjelpbehöfvande blef ett slags försyn och en klok förmyndare,
är näppeligen möjligt. De sjuke och ofärdige, de arbetslösa, de
hungrande, de för hyra och husrum strandsatta, de orkeslösa
gamla, de värnlösa barnen, alla som drabbats af olyckan, af
andras, stundom ock af egna, ångrade fel, hade i henne en
deltagande förespråkerska och en omtänksam vårdarinna. Hon vände
sig alltid, då så kunde ske, för att erhålla hjelp, först till stadens
och kommunens myndigheter, och anlitade endast i andra rummet
den enskilda välgörenheten.
Hennes sätt härvid var temmeligen olika de flesta
personers, hvilka arbeta i de fattigas tjenst. Hon gick aldrig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
