Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
listor, tiggde aldrig i tidningarne, tiggde öfverhufvud sällan eller
aldrig för sina fattiga och såg aldrig gudsnådelig ut, då hon ville
hafva något för dem. Hennes godlynta, glada ansigte kunde
kanske icke ens antaga en sådan uppsyn. Hon berättade om dem
samtalsvis, och hennes hjertliga intresse väckte ovillkorligt andras
intresse, det naturligt pittoreska, som utan ringaste öfverdrift
eller afvikelse från verkligheten, ofta blandade sig i hennes raska
konturteckningar, väckte uppmärksamhet, sympathi, ofta äfven
ett godt löje, och under det man lyssnade till henne, rörde sig
hjertat och handen såsom af sig sjelfva, att hjelpa i den riktning
hon anvisade. Och då tackade hon så gladt, så ödmjukt och
hjertligt! Fattigvården med henne blef ett nöje. Dessutom aktade
hon sig nog att trötta eller betunga gifmildheten och den goda
viljan. Dertill var hon på en gång för klok och för god. Hon
hade för hvar och en af sina förmögnare vänner en eller två,
högst tre föremål för deras omvårdnad, hvilka hon lät dem, så
till sägandes, följa, såsom hon sjelf följde dem. Med lätta
händer spann hon kärlekstrådar emellan menniskor, som eljest
förblifvit likgiltiga, kanske fiendtligt stämda för hvarandra.
Utom sina närmare vänner, hjelpare och hjelparinnor, hade
Lotten en stor krets af slägtingar och bekanta, till hvilka hon stod
i mera aflägset, men städse vänligt förhållande, dem hon såg i
sällskapslifvet, som hon aldrig försummade — och af hvilka hon
förstod att "vid tillfälle" vinna ett eller annat för sina
skyddslin-gar, på det lättaste, ofta det lustigaste sätt. Hon förstod bättre
än någon "att passa på tillfället", och lät det icke gå sig ur
händerna, såsom ofta vi andra, af brist på minne eller mod. "1
afton har jag fått en gumma in på Drottninghuset!" sade hon glad,
en gång, vid utgången från soupéen, och en annan gång: "i afton
har jag skaffat ett barn in på barnhuset!" en annan gång: "i dag
har jag fått ett par stöflor åt en gumma, som sitter på torget och
fryser!" Äter en annan gång gladde hon sig vid hemgången från
ett sällskap, att af en ung herre fått löfte om en öfverrock för en
fattig, sjuklig arbetskarl. Sådana voro hennes förnämsta
sällskapsnöjen, så lifligt hon än deltog i de andras och bidrog till dem.
Om, i sällskapet, någon satt ensam, öfverlemnad åt sitt tunga
sjelf, satt Lotten snart bredvid denna person, och inom kort såg
man dem språka och skratta tillsammans, aldrig dock på nästans
bekostnad. Ingen var mera varsam än L,otten, att icke låta denna
ömtåliga person sitta emellan, om än hon öfver en och annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
