Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Christus liar tagit bort dödens mörker!".... Lotten trodde på
sin Förlossare och bidade tåligt Hans tid och stund. Under de
stunder plågorna medgåfvo det, sysselsatte hon sig äfven med sin
lilla brorsdotters undervisning, och hvarje omsorg, som endast
påkallade hennes hjerta och hufvud. Sin kropp kunde hon
knappast mer röra.
Läkarne beundrade hennes tålamod och kunde ej med nog
starka ord beskrifva arten af hennes plågor, den de liknade vid
den grymmaste tortyr. Sjelf talade hon föga derom. "Hvad är
det värdt", sade hon till sin syster, "att för andra tala om hvad
jag lider. Du och jag, vi veta det." Hennes läkare fruktade för
henne ännu större och stigande plågor, men Gud förbarmade sig
öfver sitt tåliga, förtröstansfulla barn och tog henne bort från alla
plågor och qval under en stilla, såsom det tycktes, fullkomligt
smärtfri sömn.
Den 4:de November, om morgonen då Stockholms befolkning
beredde sig på den stora nationella föreningsfesten och kyrkornas
klockor begynte ringa till Te deum, då, utan kamp, utan en suck,
utandades, omgifven af de sina, den älskade sjuka sin sköna själ.
Ett par timmar derefter såg jag henne. Det adelsbref, som döden
påtrycker vissa anleten, gaf åt hennes en högtidlig, fridfull skönhet.
Något stort syntes hafva föregått med henne i den sista stunden.
Några dagar senare stod i Jacobs kyrkas sköna chor en svart
likkista, alldeles betäckt af lysande blomsterkransar och buketter,
och en röst, klar och skön, såsom vi tänka oss en engels, sjöng
från altaret:
"Af jord äst du tagen, till jord skall du åter varda. Jesus
Christus skall uppväcka dig på den yttersta dagen."
Solen sken gladt in genom de höga fönstren. Kyrkan var
uppfylld af folk af alla klasser, män och qvinnor. Få ögon voro
torra. När liktåget med kistan långsamt rörde sig ut genom
kyrkan och framåt Trädgårdsgatan, bort mot Johannes kyrkogård, såg
man fattiga och gamla stödda på käppar eller kryckor stå längs
husmurarne, med tårfyllda blickar följande henne, som ofta burit
till dem stöd och tröst, och som nu bars bort till grafven. Till
slägtingars och vänners tåg hade slutit sig fattigvårdens herrar,
samt mången aflägsen vän och beundrare af den hädangångnas
tysta, sköna verksamhet. Solen sken, en mild, vårlik vind
andades genom novemberluften. I grafven, dit kistan sänktes, på
Johannes vackra kyrkogård, föll ett regn af blommor och gröna
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
