Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
Anna till sista stunden af sitt lif kunde Lotten glömma sig
sjelf och sina plågor, för att tala om och tänka för sina
hjelp-behöfvande likar.
Asylet, grundadt af den varmhjertade grefvinnan v. Schwerin
för ålderstigna fattiga fruntimmer af den bildade klassen, ocli till
hvars senaste goda och kloka omorganisation Lotten icke litet
bidragit, var en af hennes glada framtidstankar.
Stor hugsvalelse rönte Lotten under hela denna tid af sina
närmastes kärleksfulla omsorger, sina läkares hjertliga
uppmärksamhet, och de bevis af tillgifvenhet, som gåfvos af nästan alla
som kände henne. Äfven från de qvinliga medlemmarne af vårt
konungahus emottog hon förnyade, rörande bevis af aktning
och deltagande, som icke kunde annat än göra hennes hjerta godt.
Hennes systers uppoffrande, ömma vård var for henne
outsägligt ljuf, men ofta en källa till oro. "När jag är död", sade
hon ibland, "får du icke ofta gä till min graf, ty det blir ett
sätt att. förkyla dig!" Lottens familjegraf var på nya
kyrkogården, utanför Solna. Men hon önskade, att hennes stoft skulle få
hvila i Johannes kyrkogård, och då detta förnams af kyrkorådet,
erbjöd det henne: "frid och hvila i den jord hon utvalde!"
Emedlertid lät döden vänta på sig längre än man trott, och
plågorna och de sömnlösa, ångestfulla nätterna tilltogo. Ibland
fick hon sofva en natt, genom ett af de välsignade tuedel —
"Mor-phin" — hvarmed läkedomskonsten anticiperar, åtminstone på
några timmar, den store, slutlige läkarens fridshelsning. Och då
kom en fläkt af nyväckt lif och helsa att lifva de sjunkande
krafterna under den påföljande dagen, då kunde Lotten mottaga och
språka med sina vänner, några minuter med hvar en af dem, då
kunde hon, med sitt klara hufvud, anordna om understöd åt
nödlidande af de håfvor, hvarmed förmögna vänner förljufvade hennes
sjukbädd, och åter glädja sig öfver menniskors godhet. "Mina
kapitaler äro mina inedmenniskors hjertan!" kunde hon nu,
såsom ofta säga. Då kunde ingen, som såg henne, tro att döden
var så nära, då tycktes hon sjelf knappt tro derpå, "Men", sade
hon, "jag ber icke vår Herre om att bli frisk, blott om att kunna
vara nöjd i allt med lians vilja, livad lian gör är det bästa!
menniskoälskande läkare, Professor M. Huss, blir färdigt. Men intill
dess, och dertill torde ännu åtgå flora år, månne icke våra nuvarande
sjukhus kunde öppna för dessa olyckliga ett par rum?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
