Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
räddade menskligheten från undergång. Vi finna också mer än
ett bevis derpå i de storsinnade och ädla qvinnor, som utmärkte
sig under den förfärliga katastrof, hvilken afslutade seklet, den
franska revolutionen, och det är ej första gången vi i historien
om dessa tider af mörker och blodutgjutelse, göra den
iakttagelsen, att den kraft, som förvekligas och försvagas af medgången,
härdas, luttras och förädlas af motgången och lidandet.
MM. de Goncourt hafva ej ur sin skildring uteslutit drag af
högsinthet och äkta qvinlighet, det är sannt, men de bortblandas
och försvinna bland alla de flärdfulla småaktigheter, hvarpå de
bjuda läsaren. Också afslutar Mr Clément sin öfversigt af deras
arbete med följande ord: "Dylika karaktersdrag, utgående från
rena seder och ett varmt kännande hjerta, voro icke fremmande
för det adertonde seklets qvinnor, och det är dem man bort göra
de mest framstående, i stället för att sysselsätta sig med
egenskaper, som icke funnos, eller tala om ett förherrskande inflytande,
hvilket ej existerade, eller söka roa med obetydligheter af föga
eller ingen vigt, som man ej bör förhindra från att bortföras af
tidens ström".
Af hvad vi här yttrat, hoppas vi att våra läsare nogsamt
inse, att vi ej sysselsatt oss med MM. de Goncourts arbete för
att rekommendera det till en läsning i hemmet. Men titeln kan
locka andra, som den lockat oss, och det torde derföre ej vara
alldeles ur vägen att på förhand gifva dem någon aning om
innehållet, på samnia gång det eger sitt intresse att kasta en flygtig
blick in i de förhållanden, hvilka samverkade till en af de mest
genomgripande tidshändelser, som ligga våra dagar nära.
L. S.
xl vi. — Äktenskapslöftet.
(Af Ingemann, skrifvet i hans 70:de år).
Jag var en fem års pyssling, en liten spenslig dräng,
En pall — det var min emma, en klädkorg var min säng;
Som ekorr’n munter sprang jag i prestgård dagen om
Och föll jag ned från bordet, på benen dock jag kora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
