Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
stade, och beslutna att till det yttersta värna hem och härd,
gingo odalbönderna, man ur huset, mot den anryckande
fienden. Kampen blef hård; dödshugg gafs och togs: krigarne
eldade hvarann å ömse sidor med rim ur de gamla
kämpa-qväden.
Aldrig vi ßykte
Undan härjar en.
Om han än något
Otamd synes",
ljöd från de glesnade leder af hemmets tappre försvarar».
"Man emot man.
Striden börje;
Tappre svenner
Lat modet ej svigta."
Och så begynte ett nytt kraftigare anlopp, derunder mången
bister fiende måste bita i gräset, men:
Ej gråter den tappre för döden
I herrligt Valhalla,
Ej sorgbunden kommer
Till Odens salar:
Lifvets stunder ä lidna.
Leende vilja vi dö"
Och stärkta af de fallnes mod, rusa vikingarne på nytt i
striden med oemotståndlig kraft. På hvilkendera sidan den
slutliga segern stannat, förmäler ej berättelsen. Kanske beqvämde
sig de få öfverlefvande odalmännen till slut att gifva en
lösepenning för sin frihet och sina gårdar. Kanske ock att de
stridande å ömse sidor, när de kämpat till nattens inbrott och
funnit sig jemngoda i mod och tapperhet, slutit fred och
ingått ett stort fostbrödralag, firadt måhända efter gammal sed,
med ett gästabud i odalmanna-gård. Der, under sotad ås, kring
flammande brasan på stengolfvets midt, glamma kämparne
sedan i frid om dagens bragder, medan hornet
af urens panna brutet, en kostelig klenod"
fylles till randen med skummande mjöd af rosenkindade tärnor.
När sedan dag börjar gry och
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
