Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
"solen stigit
Nyss iir böljornas bad i glans,
Och dess aldrig åldrade glädje lyste
Som i forna dagar i salen än",
då begifva sig värdar och gäster att under samfäldt arbete
jorda de slagne på stridsfältet, sättande hvar och en af de
tappre kämpar i hög med do goda vapen, han fört tned ära.
Men redan rycka drakskeppen otåligt på sina ankartåg:
"till hafs, till hats", ljuder vikingabalk, seglen hissas och
vi-kingahöfdingen bjuder farväl, följd måhända af en fagerkindad
odalmannamö som brud. Jag tyckte mig se henne ännu, från
drakskeppets högresta bakstam vid kämpens sida, med ljusa
lockar flygande för vinden, qväda vid harpan sin egen
brudsång i ett rörande farväl till hemmets glädje och ro.
Hvem vet hvad allt man kunde bryta upp ur djupet af
det gamla sagobrottet, om tid och krafter medgåfve! Men då
båda svika, får jag väl stanna vid the old antiquarys nyktra
meddelanden, hvilka inskränkte sig till de nämnda fäkta, att
ett strandhugg skett af vikingar i nuvarande Varkerbäcks hage,
att motstånd blifvit gjordt, och de slagne begrafvits, tvärt emot
vanan på sänk mark, för att följa den gamla seden, att de
fallne skulle stanna på stridsplatsen. Såsom bevis på att de
an-fallne varit rikt folk , hvars skatter väl kunde löna ett
strandhugg, anfördes att för några år sedan ett dyrbart smycke af
gnid blifvit hittadt vid en nyodling i närheten, och löst af
kronan med flere tusen Riksdaler. Ronden, som fann det,
berättade min fornforskare, hade blifvit belt förvånad att se,
ett halmhattsbrätte, såsom han tyckte, hänga på spaden,
hvarmed han höll på att gräfva diket kring nyodlingen. Men
märkande att det klang emot stenarne, betraktade han det litet
närmare och såg att det var gulaste messingen. Hur fyndet
sedan steg i värde och gaf odlaren tillfälle att, såsom gubben
Pavo:
"gräfva dubbelt flere diken",
och göra sin nyodling större — fick jag veta under återvägen
genom skogen. Småningom öfvergick sedan samtalet till lokala
förhållanden och intressen. Jag fick en öfversigt af
skogsbackens historia, som vi genomströfvat, följande dess annaler ända
bort till Carlarnes tid, tror jag, då jag vill minnas den blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
