Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
dess grundval och dess slutsten; det framhålles väl icke ständigt
för våra ögon, men vi förstå ändock att derpå bero byggnadens
styrka och bestånd.
Deremot karakteriseras Miss Edgeworths skrifter af eu ren
sedlighet och hög moralisk lyftning, som kanske likväl ibland
förefaller kall och nästan för mycket dogmatiserande. Allt lågt
och osedligt var henne förhatligt. Ar 1838 skrifver hon,
angående den fransyska romanlitteraturen: "De moderna franska
romanförfattarne skola snart blifva tvungne att lysa efter en ny
last, liksom de romerske kejsarne efter ett nytt nöje. Deras
hufvudprincip tyckes vara, att det ej gifves något nöje utan last,
ej heller någon last utan nöje, men då nu alla de gamla lasterna
blifvit utnötta, måste de uppbjuda hela sitt snille för att
uppfinna nya, och gå härvid tillväga på det mest oförskämda, ehuru
af deras publik godkända sätt. Betrakta till exempel Air de
Balzac, bland många andra; en man, som har "de l’esprit
coin-me un démon." Man skulle icke tro, att han visste af minsta
skillnad mellan godt och ondt i moraliskt hänseende, om han ej
visade sig känna den derigenom att han regelmessigt föredrager
det onda." Om huru många franska romanförfattare kan ej ännu
i dag samma omdöme fällas!
På sin tid skördade Miss Edgeicorth välförtjenta lagrar
såsom romanförfattarinna; men hvad som länder henne mest till
beröm, är det vitsord, Walter Scott gaf hennes verksamhet i denna
riktning, när han uti företalet till Waverley säger, att det var
hennes förträffliga skildringar ur det irländska national-lifvet, som
först ingåfvo honom den tanken att söka åstadkomma något
dylikt för Skottland. "Utan att vara nog förmäten att hoppas
kunna efterhärma den rika humor, den ömma pathos och
förundransvärda takt, hvaraf min frejdade väninnas verk äro
genomträngda, tyckte jag att något möjligen kunde göras för mitt
fädernesland, i samma väg som det Miss Edgeivorth, på ett så
lyckadt sätt, gjort för Irland — något, hvarmedelst dess
innevånare kunde framställas för vårt systerrike i en inera gynnsam
dager, än sora hittills skett, och hvarigenom de kunde vinna
sympatin för sina dygder och fördragsamhet för sina fel." Det är
ej ringa heder att hafva väckt en sådan tanke hos den man, som
genom snillets makt gjort sitt lilla, vilda, bergiga fäderneslands
natur och folklynne nästan mera verldsbekanta, än något annat
lands på jorden. Ty hvar finner man icke Walter Scotts romaner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
