Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
ningarne. Det är, med ett ord, beroende af tusende
omständigheter, ett sådant förtroligt umgänge mellan närboende; men
alltid för det dosk någon nytta och mycken glädje med sig.
Helt annat är det i en stad, helst i en hufvudstad. Der
känner man sina närmaste grannar knappast till namnet. I
allra bästa fall står man till dem i ett likgiltigt torhållande;
ofta fordras det blott en mer eller mindre svag trossbotten
eller tunn mellanvägg, för att liknöjdheten skall öfvergå till
%rerk-lig motvilja. Träffas man i trappan, hvilket sällan händer,
går man hvarandra förbi, utan att helsa. Vet man
något om hvarann, är det endast genom lösa underrättelser,
komna köksvägen och vanligtvis bärande tydliga spår af att
hafva gått genom orena händer. Har sjukdom kommit in hos
grannen, tillsäger nian strängeligen att ingen beröring får ega
rum mellan familjerna. Och när, efter en och annan vecka,
en granris-stig tecknar sitt grönskande spår utanför porten och
en svartklädd kista bäres bort, då ropar man hela familjen
till fönstret att se på likståten och suckar kanske, under det
man räknar sorgleden:
"Så, han strök med ändå, stackars hr D. . . 1 Få se,
hur det går med enkan och barnen."
Men liktåget är snart försvunnet bakom gathörnet; det
friska granriset är innan qvällen nedtrampadt i mådden och
man tänker icke mera på enkan och barnen — förr än
kanske då, när auktionen börjar och man köper in "stackars
fru D — s" öfverflödsmöbler, tör att sedan åter samlas i
fönstret och se på, när återstoden på ett enda lass köres bort
till den aflägsna gränden, der "efter som Annette påstår",
enkan hyrt ett enda litet rum för sig och barnen. Och man
suckar åter: ’’Stackars fru D. . . 1 Få se hur hon kan draga
sig fram!" och så stänger man fönstret och undrar hvem som
nu skall flytta in i den vackra våningen. En löjlig undran
i det hela; ty man stannar till den nya grannen i samma
fremmande förhållande som till den förra, endast måhända så
till vida förändradt att det är de sistkomna, som trängas i
fönstren, för att se någon af de gamla hyresgästerna bäras
bort. Men intill dess och så länge allt går sin jemna gång,
frågar man alls icke efter hvarandra.
Ett förhållande i smått, som man iakttagit i sin närhet,
upprepar sig stundom i förstoradt mått, då man sträcker blic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
