Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
ken litet längre bort och ser föremålen mera i stort. Så har
det äfven förefallit oss med det här antydda förhållandet.
Folken äro grannar, de såväl som individerna; men är det
väl alltid de hvarandra närmast boende, som lefva
förtroligast tillsammans, som bäst känna och lifligast deltaga for
hvarandra? De, som bo under ett tak, under en och
samma kalla, men klara, höga norrskenshimmel, med samma
ut- och ingång till den öfriga verlden, med otaliga
gemensamma intressen att bevaka, olägenheter att afhjelpa, fördelar
att vinna, och blott en vägg att genombryta, en förstuga att
passera, en tröskel att öfverstiga för att träffas, lära känna,
tjena och älska hvarandra — är det väl dessa, som i
verkligheten stå hvarandra närmast? Eller herrskar ej mellan
dem — mellan oss nordboer — just samma förhållande af
kall liknöjdhet, som mellan grannarne i en stad, och detta i
trots af den nära frändskap, som förenar oss, hvaremot vi
snarare till aflägsnare folk stå i det vänliga och förtroliga
förhållande, som råder mellan grannar på landet? Engelsmän,
Fransoser, Tyskar, Schweitzare, ja, Amerikanare, besöka vi ju
med förkärlek, under det vi liknöjda gå förbi de närmaste
grannarnes port. Studera vi ej ifrigare, känna vi ej långt
bättre de förras land och historia, deras litteratur och
kulturförhållanden m. m. än de närmaste grannfolkens?
Hvem har ej ibland träffat vidt bereste landsmän, hvilka
med hänförelse och beundran skildrat allt det herrliga, de
skådat i fjerran länder. Men gjorde man en fråga om Finland,
om Norge eller Danmark, då var det slut med hänförelsen —
berättaren antog en halft besvärad, halft liknöjd min och gaf
ungefär samma svar som en stadsbo, tillfrågad om sina
grannar: "Känner dem obetydligt — har icke hört något ondt om
dem — tror visst att det är godt och beskedligt folk o. s. v.
men umgås ej med dem." Köpenhamn har man kanske sett,
och möjligen äfven Christiania. Man beundrar Thorwaldsen
— ty man har t. o. m. hört honom berömmas i Rom —
man har en liten hum om Oehlenschläger, eller författaren
till en ung Piges historia, om Björnstjerne-Björnsson eller
Amtmannens Döttre, man känner naturligtvis och älskar
Runeberg — och han är ju också en svensk skald, tillägger
man — men for öfrigt — umgås man icke med
hvarandra. Att förhållandet är ömsesidigt ha vi goda skäl att antaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
