Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Såsom, du, ett nät jag knyter,
Men ett nät af silfvertoner,
Kastar ut det öfver vårens
Unga skönhet, öfver sommarns
Glada fröjder, öfver ljuset,
Öfver värmen, öfver jublet
Utaf glada fogelskaror;
Fångar uti silfvertoner
Svanens ljusa bild i sundet,
Doftet utaf strandens blommor,
Spräcklig färg af andens vingar,
För att hafva ljus om hösten,
Värme uti vinterns kyla,
Glädje hela året genom.
I minnessången öfver Porthan, i 11 Mitt finska
Modersmålu, i "Afskedssången om bordu, der det heter:
"Oe/i du, mitt land,
Vid himlens rand,
Se ej så der på mig.
Jag gråter då,
Att jag kan gå
Med sådan fröjd från digu.
samt slutligen vid "Hemkomsten" i helsningsorden:
Klippiga strand,
Heliga fädernesland,
Anlet af sten
Skådar mitt öga dig rem
röjer sig kärleken till folk och land. Af de vackra
vandringssångerna måste vi särskildt nämna: "Vid Genfersjön".
Beundransvärd är förf:s förmåga att fånga och kläda i
ordets skira drägt de flygtigaste förnimmelser, de mest
sväfvande intryck, som vanligen trotsa alla tolkningsförsök. Vi
kunna ej afhålla oss att gifva ett exempel derpå i den glada,
luf*iga dikten:
Ett minne.
Bra förvånande är det ändå,
Att ett minne, hvilket slumrat så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
