Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Från heden, yngling, skynda fort,
Du väljer illa tid och ort.
Han är ej död, han sofver visst,
Fast han är höljd af mull och qvist.
En faders hand_ har bädden gjort,
Han sofver, fast på dyster ort.
Hvad tänker svarta korpen på?
Kan väl en fader sonen slå?
Vill fadren ärfva barnet? nej:
Den lifvet gaf, tar lifvet ej.
En blixt af stål ur dunklet sköt,
En suck så dof sig bana bröt,
Ett fall sä tungt — men ingen far
Det egna barnet mördat har.
En flyktig skugga såg jag väl,
Med blick af en förbannad själ,
Som jagad ila härifrån;
Men fadren mördar ej sin son.
An ses en skymt af lockens gull,
Den är ej gjord för grafvens mull?
Han sofver, fast på dyster ort,
Hans faders hand har bädden gjort."
Sä vakteln sjöng, men allt ändå
Syns korpen sina ringar slå,
Och hedens blomma doftar röd,
Och vinden hviskar: han är död.
Vid sidan af detta vilda nattstycke med sin storartade
anläggning, sina breda skuggor och djerfva dagrar, framstå med
intagande behag de tina och täcka miniatyrbilderna af
Spinnerskan, Den femtonåriga, De små m. fi.
Då man lärt känna och älska en författare i hans verk,
vaknar en naturlig önskan att äfven komma något af hans
personliga karakter och lefnadsöden på spåren, och när vi
erhållit de nya finska dikterna sporde vi också ifrigt: "hvem
och hvad är Wilhelmina Nordström?" Men frågan förblef
i det närmaste obesvarad. Vi umgås ju icke med våra
grannar, och äfven bland här boende landsmän var den finska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
