Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
vånat sig ganska mycket öfver de tankar och reflexioner haa
uppväckte hos mig. Med den aktning han hyste för alla
menniskor och hans medfödda underdånighet for aristokratien,
förenade sig en orubblig vördnad for den hvita racen. Mea
svart, gammal, ful som han var, egde han dock en skatt,
hvars vård upptog största delen af hans tid — hans
dotterdotters son, utan far, utan mor.
Han sjelf var ett intet! men hans gosse, hans vackra,
gosse, Hercule!
Barnet var qvarteron; Kalampin tyckte han var
hvit; han hörde till herrarnes slägt. Morfadren förde sina
darrande fingrar genom den något motsträfviga cheveluren på
det lilla hufvudet, drog ut lockarna och fann dem silkeslena.
Men han behöfde ej en gång denna öfvertygelse för att vara
lycklig, ty han älskade med sitt stackars ensliga hjertas hela
kraft; han granskade icke, han fröjdade sig blott.
Kalampin skulle icke ha begärt något för sitt eget lifs uppehälle,
men för sin vackra gosse var det som han kom att ställa sig
så der på vakt hos mig, under en tystnad, som upprörde hela
min själ. Gubben bebodde vid Boulevard de Montparnasse en
liten kammare, som vette åt södern. Den var låg och
hvit-rappad (den gamle negern begagnade hvitt öfverallt) och i
dekorerandet af dess fyra väggar igenkände man hans folks
smak.
För fönstren rosenröda gardiner, på väggarne kolorerade
taflor, på spisen, på byrån en mängd leksaker. Knappar,
bitar af musselskal, porslinsstycken, snäckor, små speglar,
messingsspikar, kantiljstumpar, allt lysande han kunnat samla
återfanns der. Ovilkorligt tänkte jag vid denna anblick på
dessa förtjusande foglar, som pryda sina bon för
hvarandra. Kalampin hade prydt sitt för sitt barn. Och han var
lycklig, den lilla vackra gossen. Hur många timmar tillbragte
han ej att betrakta det ena efter det andra af dessa
märkvärdiga föremål, från hvilka solen framlockade en glans
liknande den, som blixtrar från juvelsmycket. Hvilka drömmar,
hvilka fantasiresor långt bort till ljusets länder! Och under
det ögonen bländades af dessa lysande fargor, hur roligt var
det ej att åter och åter igen begära af morfadren den
hundrade gånger gifna förklaringen öfver allt detta.
När jag inträdde i detta lilla kiypin, så ljust, så varmt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
