Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
denna tröstlöshet, gränsande till trots. Genom en af dessa
minnets egenheter, som stundom under de mest sönderslitande
själsqval låta oss förnimma ett ljud, ett omqväde, alltid
återkommande , liksom antikens körer med melodiska hymner
besvarade de lidandes klagorop, så ljödo och återljödo för mitt
minne två rader, som barnen i min hembygd bruka sjunga:
"Var Herre har en blomstergård
Och fullt af rosor i sin vard."
Från minnet öfvergingo orden till mina läppar. Jag
upplyfte barnet. Den gode Gudens paradis, det sköna
paradiset, fullt af blommor, fullt af englar, hvarest Jesu
älsklingar lustvandra — derom berättade jag för honom.
Den halfdöda lilla lugnade sig, han häftade på mig en
allvarlig blick. Plötsligt ropade han med ljuf, klar stämma:
"Finns der någon morfar också?"
Det blef en tystnad. En snyftning frambröt. Gubben
sjönk tillsammans, föll på knä med slaknade armar. Han
stod icke längre emot, han kämpade icke mera. Paradiset,
dit hans barn gick, ja, dit ville ban gå; floder af tårar
runnö från hans ögon. Allt som tårarne föllo, utbrast hjertats
bittra sorg i afbrutna ord: "Gode Gudi gode Gudi om Da
hade velat!.... men Du vill icke. Gode Gud, som Du vill.
Jag, en fattig syndare; jag, en gammal neger; jag, en
stackare. Gode Gud, gode Gud, barnet är icke mitt." Han
ned-lutade hufvudet i täcket, han betraktade förvirrad detta lilla
förtjusande barnaanlete, dessa rosor, dessa kransar, och sedan
nedkastade ban sig med en hastig rörelse på golfvet,
förkrossad inför den Evige, upprepade han: "Paradiset 1 gode Gud,
Paradiset 1"
Den som står emot, honom sönderkrossar Gud. Men
den själ, som utan motstånd öfverlåter sig åt Fadrens
barmhertighet, till henne vänder Fadren åter med en outsäglig
ömhet. Ja, i våra dagar, likasom i de tider, då Herren Jesus
uppväckte Jairi lilla dotter, kommer Frälsaren, ännu
densamma, och närmar sig till våra dödsläger, ser på oss med sin
strålande blick, sägande: "frukta dig icke, allenast tro". — Och då
vi utom oss, förstummade, dröja nedböjda i stoftet, med armarna
sträckta emot Honom, nalkas Jesus, lägger sin hand på den
bleka pannan och bjuder: ’’statt upp!" — Den döde vaknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
