Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
stet ander det hennes ögon begärligt sögo goda böckers
innehåll. Hon läste mycket och mångahanda, men alltid med
urskiljning, och detta jemte hennes naturliga goda vett och
christ-liga bildning, satte henne i stånd att leda och råda sina barn,
samt blifva för make, bröder och vänner en god rådgifvarinna
och vän.
På det innerligaste älskade hon sin bror, Öfverste Carl
Forsell, och deltog i hans menniskoälskande verksamhet,
hvarigenom hennes egen utsträcktes vida öfver hvad hennes
arbetsamma hemlif och små medel eljest skulle hafva medgifvit,
under det han i hennes klara och kloka, på det praktiska
riktade blick ofta fann ljus och ledning. Ar 1822 stiftade
han, i samråd med henne, småbarnsskolorna i Sveriges
hufvudstad , om hvilka hon alltsedan vårdade sig som en at
direktionens för dessa mest verksamma medlemmar.
Efter sin mans, Major Fries’ död, antog hon herrar och
fruntimmer som inackordenter till ett antal af 8 à 10, och
fortfor dermed ända till sin död, i det hon sjelf med endast
ringa hjelp skötte detta stora hushåll.
Så prosaiskt hvardagliga så till det yttre vanligt och
tarfligt var hennes lif. Och man kunde säga att hennes yttre
menniska var en bild deraf. Något undersätsig till gestalt,
välbildad men utan elegans, rak, kanske äfven litet stel i
sin hållning, ytterst enkel i sin klädsel; utan krus och
com-plimenter, ehuru städse vänlig i sitt sätt med andra personer,
tycktes allt hos henne riktadt på lifvets allvar och verklighet,
intet på skenet. Intet smekande leende låg på hennes läppar,
intet smickrande ord kom öfver dem. Hennes mörkbruna ögon
hade en allvarsam, fast och genomträngande blick, hennes
händer vittnade om mycket handarbete, hennes röst var —
åtminstone under senare år —- nästan manlig, ehuru hvarken
grof eller högljudd. Under denna svenska granitnatur gingo
dock silfverådror ur en förborgad, aldrig sinande, lefvande källa.
Den uppsprang ur hennes hjerta och ammades ur de eviga källorna
ofvan skyn. Hon hade ett djupt moderligt sinne, begärande
att gifva, fostra, vårda, offra egna krafter till andras båtnad
och glädje. Hennes sunda och säkra omdöme, hennes
energiska vilja gaf henne medel och förmåga att utföra hvad
hennes välvilja bjöd, och den christliga grund, ur hvilken hon
sög sitt lif, gjorde till välgörande en viljekraft, som eljest kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
