Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
nat bli despotisk och tryckande. Ty, när följer ej skuggan
ljuset, och hvem har ej de fel, som tillhöra ens dygder?
Äfven hon hade sina. Säker blick och fast vilja gjorde henne
till andras naturliga ledare och förstyre. Hon kände det och
tyckte ej om, då man undandrog sig den lydnad och det
förtroende, hvartill hon kände sig berättigad äfven genom sin
moderliga välvilja och vård, och hon lät äfven stundom den
ohör-samme känna det. Detta dock allt mindre, ju mer år och
erfarenhet och framför allt Christi kärlek lärde henne att
fördraga och förlåta. Och desto mera rikt, desto mera
välgörande flödade välviljans källa ur hennes hjerta.
Hennes ställning, såsom husfru och matmoder för ett stort
hushåll, satte henne i stånd att på mångfaldigt sätt
tillfredsställa denna moderliga håg, icke blott i förhållande till sina
inackordenter, hvilka af henne rönte moderlig omsorg och
ömhet, utan äfven till yngre personer, med hvilka hon genom
dessa eller oek genom slägtingar och vänner kom i
förbindelse. Mången fattig och sträfsam yngling hade fri plats
vid hennes bord och säng i hennes hus under tider, då han
saknade dessa annorstädes; så ock mången arbetsvillig, men
fattig flicka. Dessa ungas sinne stadgades af hennes
moderliga ord och råd, under det deras framtid öppnades genom
hennes verksamma omsorg. Det anseende hon njöt blef henno
till ett verksamt hjelpmedel for den, som behöfde det. För
hela hennes slägt, liksom för många vänner, var hennes hem
städse ett stamhåll, dit man kom för att finna råd, hjelp,
deltagande eller vederqvickelse och kunde vara viss om att
städse vara välkommen. Hennes hjertas dörr var aldrig stängd.
Ingen — så har man sagt mig — gick ifrån henne rådlös.
Ej heller gick någon ifrån henne brödlös. Hon älskade,
såsom svenska matmödrar af gamla dagar, att undfägna och
traktera hvem som helst och när som helst man kom till
henne, och hennes visthus var aldrig tomt.
loke lätt är att beskrifva det förtroende man satte till
henne. "Min präktiga syster, min rara Anna!" kallades hon
vanligen af sina bröder, och for alla de unga i slägten gällde
faster eller moster Annas ord som kungsord. "Hon har sagt
det", var för dem, såsom ett "det står skrifvet 1" Men icke
blott dessa, äfven fremlingar, som kommo i beröring med
henne, kommo så till sägandes inom hennes magiska välde, äl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
