- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sjunde årgången. 1865 /
192

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192

främjande. Och kanske stå de för närvarande så låct just
derför att den större hälften af vårt folk föga eller alls icke
befattat sig dermed".

Den gamle hade talat sig varm och hes under ifvern för
sitt ämne. Hans lärjunge, inseende att han behöfde hvila,
men ovillig att afbryta honom, hade tagit ur fruktkorgen
framför dem en genomskinlig astrakan, hvars biografi de under
förmiddagen studerat, skalat den och räckte honom den nu på
knifsudden. Samspråket öfvergick sedan till andra ämnen, och
råkade slutligen, af gammal vana, in på poesiens omtvistade
område. Äfven här blef den gamle varm och leddes såsom
af ett naturligt samband derifrån tillbaka in på sitt stående
älsklingsthema. " Poesi och Po mo log i/" liimmelsvidt skiljda
saker, det der! tänker Ni väl. Nej, tro mig, allt menskligt
är ett. Skönheten, liksom ideerna i allmänhet, finnes öfver
allt. Och den arbetar icke minst derför, som vill göra
hushållet, det menskliga lifvets lägsta och dock dess innersta
helgedom omslutande regioner, tillgängligt för densamma.
Po-inologien är ett poem, till anda och syftning, var viss 0111
det, huru fula fruktträdskrymplingarne, de vanvårdade
kulturbarnen än i allmänhet äro. Och, säg mig! Hvem är närmast
att locka fram den sanna, lefvande poesien ur dess
förbildade eller missriktade, naturvidriga, halfdöda former? Hvem
är närmast att taga kulturens och konstens, så väl som
lastens och nödens vanvårdade, olyckliga och föraktade barn
om hand, för att förädla och bringa dem till heders igen

— om ej just J qvinnor?"

Lärjungen såg upp med en vacker blick. "Det klarnar,

— det ljusnar — jag börjar se!" hviskade hon,

"Rätt så!" återtog den gamle och mötte glad den
klarnande blicken. "Ni känner ögats betydelse i Potnologien,
fortfor han, "det sofver stundom länge — åratal — men
odlaren får ej derför uppgifva hoppet. Så äfven med ögat
för kulturens högre, allmännare betydelse. Det har sofvit,
sofvit i sekler; men vi, odlingens svaga förkämpar, hoppas ännu,
spörjande bittida och sent: "skall det ej vakna?"

Härmed afslutades, för denna gång, trädgårdsstudierna,
och äfven vi sluta, lemnande åt läsaren att sjelf besvara "den
gamle trädgårdsmästaren;." fråga.

Esseide.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:18:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1865/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free