Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
honom vid ankomsten, märka en qvinna af omkring femtio år,
med ett ädelt och värdigt utseende — det är M:me Fleurat. Ett
pris af 2,000 francs har äfven blifvit henne tilldeladt, dock
förmodar man, att denna summa egentligen kommer att tillfalla
hennes välgörande stiftelser.
Men vi må äfven nämna ett af de få exempel, då en
enda handling blifvit belönad med detta pris; denna handling
vittnar dock om så mycket sannt hjeltemod, så beundransvärd
ka-raktersstyrka, att man ej kan anse belöningen förhastad,
särdeles som hjelten är en trettonårig gosse. Det var en kulen
decemberafton, som en af de lotsar, hvilka tjenstgöra vid
kuststäderna, märkte att en galeas, illa medfaren af vind och våg,
sökte strya in i hamnen vid Agde. Då lotsen kom om bord,
fann han till sin stora förvåning ingen annan besättning än en
ung skeppsgosse, som skyndade fran ett ställe till ett aunat
och i sin person syntes förena de olika åligganden, hvilka
tillkomma kapten, styrman, och matroser. Utom honom fanns ej
mer än en stackars sjukling ombord, som, blek och lidande,
ej förmådde resa sig ifrån sitt läger.
Ordet till gåtan lyder sålunda. Under en natt af mörker
och dimma hade galeasen stött tillsammans med en brigg och
fått en svår sjöskada. Kaptenen, förskräckt, troende att hans
fartyg skulle gå till botten, fattade i tågverket af briggen och
kastade sig öfver på densamma. Hans exempel följdes af
besättningen , endast skeppsgossen, den unge Perret, tvekade att
göra det. Hvarföre? Var ej trettonåringen lifligare, vigare än
någon af de öfriga?
Men Perret tänkte på den stackars sjuke kamraten, som
ej kunde följa med. Han förmådde ej bära honom med sig,
men han kunde ej heller förmå sig att öfvergifva honom; han
stannar derför, om han också ej kan undertrycka några tårar,
soin förmörka hans syn, då de båda fartygen åtskiljas med ett
hemskt brakande. Perret tror sin sista stund vara inne; han
tänker med vemod på sin mor, sina syskon och anbefaller sin
själ i Guds hand. Men till hans förvåning sjunker ej fartyget,
oaktadt det kastas af och an af vågorna. En skymt af hopp
uppstiger i hans själ — om fartyget skulle kunna föras i hamn,
om han skulle kunna rädda både sig och den stackars sjukling,
för hvars skull han uppoffrat sig! Denna tanke stärker hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
