Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Det kunde vara mycket mer att förtälja ur dessa annaler,
om J ej tröttnen på dem. Marie Bauget hade som fader- och
moderlöst barn blifvit upptagen i ett kloster. Då hon nttirädde
derifrån, erhöll hon tjenst hos ett äldre, aktuingsvärdt
frumtim-mer af god familj, hvars förmögenhet gått förlorad under
revolutionen, sä att blott en ringa del återstod åt henne. Den
ader-tonåriga Marie, som stod alldeles ensam i verlden, slöt sig
snart till sin matmor med ett ungt och varmt hjertas hela
tillgifvenhet. Huru hon hushållade på bästa sätt med de små
tillgångarne, på det matmodren ej skulle behöfva göra några
inskränkningar i sina vanor, ej en gång märka någon brist!
Huru hon arbetade i tysthet, ofta nattetid, för att anskaffa det
felande! Och när den älskade matmodren af ett slaganfall till
en del beröfvades sina lemmars bruk, huru mångfaldigade ej
Marie sina ansträngningar att vara henne till nytta, till glädje,
till tröst. Under dylika ädla bemödanden, hvarvid hon aldrig
tröttnade, förgingo 43 år, och slutligen fick Marie tillsluta
ögonen på den nära hundraåriga qvinna, åt hvilken hon egnat ett
barns hela ömhet. Då samlade hon det lilla, soin fanns qvar
af den gemensamma egendomen, för att gifva henne det sista
jordiska kärleksbeviset, en begrafning, som om än enkel och
nspräkslös, dock motsvarade det stånd och de förhållanden,
hvari den bortgångna matmodren lefvat.
Annu ett par drag, som, fastän af annat skaplynne, dock
alltid vittna om samma högsinnade åsidosättande af det egna
jaget, torde här kunna få inrymmas. M:me Fleurat af god
familj , sedan barndomen van vid alla de lifvets beqvämligheter
och njutningar, som rikedomen skänker, fattade det beslut att
helt och hållet förneka sig dem. för att egna sitt lif och sin
förmögenhet åt barmhertighetsverk. Detta beslut vidhåller hon
troget och den ena välgörande stiftelsen uppväxer efter den
andra i hennes hembygd. Hon inrättar der barnhus,
småbarnsskolor, arbetshus, skolor för unga flickor, asyler för
ålderstigna; hennes öra, hennes hjerta, hennes hand sluta sig aldrig för
den, som anropar hennes barmhertighet; hon ger så länge hon
eger något att ge och då hennes tillgångar slutligen äro
uttömda, utsträcker hon i sin ordning handen för att begära allmosa.
Den resande, som ined diligens anländer till Saint Yrieix,
torde ej kunna undgå att bland den hop af tiggare, som omringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
