Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•257
"Till ingendera, maam. Jag har ingen hustru, och till
mor skall jag skrifva sjelf, när jag blir bättre,.....Är det
denna, som kommit er att tro mig vara gift?" frågade han,
visande på en ring, som han bar och ofta tankfullt smekte, då
han låg tyst.
"Till en del, dock mera den allvarliga, stadgade uppsyn,
6om utmärker er och som vanligen ej återfinnes hos unge män,
förr än de inträdt i äktenskap."
"Kan nog vara det, ma’am; men, ser ni, jag är icke
heller särdeles ung, blir tretti i Maj, och har varit, hvad ni
kallar stadgad, redan i tio års tid. Ty, ser ni, mor är enka;
jag är hennes äldsta barn och det gick ej an för mig att
gifta mig, förr än Lizzie fått sitt eget hem och Laurie lärt sitt
handtverk; ty vi äro fattigt folk och jag måste vara far för
barnen och stöd för min kära, gamla mor, så vidt som jag
förmår."
"Det är ni också utan tvifvel, John! Men hur kom ni
att gå till arméen, om ni tänker så? Hade ni ej bort känna
er lika hindrad att inträda i krigstjenst, som i äktenskap?"
"Icke så som jag ser saken, Ma’am; ty det ena är pligt,
det andra blott egen tillfredsställelse. Jag gick till arméen,
icke för ärans eller soldens skull, det vet Gudi men för att
tjena den rätta saken; länge tvekade jag dock, ej rätt viss om
hvilkendera pligten borde draga mig starkast. Mor såg hur
saken stod, gaf mig sin ring till åminnelse och sade: ’Gå
John t’ och så gick jag,"
Hur kort och enkel var ej denna berättelse, och dock
målade den mor och son bättre än de vältaligaste ord.
"Har ni ångrat att ni gick, nu då ni legat här och
plågats så mycket?"
"Aldrig Ma’am! Inte för det jag kunde göra stort, men
jag har fått visa, att jag var villig att ge mitt lif — och
får kanske ge det ock. Visst hade jag gerna tagit såret i
fronten; det ser fegt ut att träflas bakifrån, men jag lydde
order och i grunden vet jag ju att det gör detsamma."
Stackars John — det gjorde i sanning detsamma; endast
att ett skott i fronten kunnat bespara honom den långa
förestående dödskampen. Han tycktes hafva läst de tankar, som
trängde sig inpå mig, då han talade så hoppfullt och jag
visste att allt hopp var ute, ty han tillade hastigt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
