Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•258
"Det var min första batalj. Tro de att det blir min
sista?"
"Jag fruktar, att de tro det, Jo/m;"
Aldrig hade jag fått en fråga så svår att besvara, skärpt
som den var af den klara spörjande blicken, som genom sin
egen ärlighet aftvang mig ett ärligt svar. Han häpnade först,
grubblade ett ögonblick öfver saken och skakade derpå
hufvudet, i det han kastade en blick utåt det breda bröstet och de
muskelstarka lemmarne.
"Jag hyser ingen fruktan. — Jag har bara litet svårt
att tro på det. Jag är så stark, att det tycks omöjligt att
ett så litet sår kan döda mig."
Den muntre Mercutio’s ord i dödsstunden föllo mig i
minnet vid dessa ord: "Det är hvarken så djupt som en brunn
eller så bredt som en kyrkdörr, men det är nog." Jolin
skulle hafva sagt detsamma, om han kunnat se det djupa svarta
såret mellan sina skuldror. Men han såg det icke och kunde,
oaktadt den smärta det förorsakade honom, aldrig föreställa sig
att det var farligare än de förfärliga skador, hvaraf kamraterna
ledo.
"Skall jag nu skrifva till er mor?" frågade jag, i tanke
att den visshrt han erhållit om sitt öde torde förändra hans
föregående afsigter och planer. Men jag misstog mig; mannen
mottog den himmelske Härförarens order till aftåg ined sainina
obetingade lydnad som den, med hvilken soldaten emottagit sin
anförares marschorder, tvifvelsutan förvissad derom, att den
förre ledde till lifvet, den senare till döden.
"Nej, Ma’aiu, skrif till Laurie likafullt. Han skall bäst
förstå att bereda henne på hvad soin skall ske, och när ni
slutat, vill jag lägga till några ord till henne."
Jag skref brefvet efter hans diktamen, och det var det
bästa af alla, dem jag afsändt; ty, ehuru här och der litet
o-grammatikaliskt och mindre vårdadt i uttrycken, innebar dock hvarje
kort, afbruten mening en klar och god tanke: än några
förträffliga råd för broderns framtid, än en öm uppmaning till
honom att sörja väl för mor och Lizzie och slutligen några
afskedsord, dubbelt gripande genom sin osökta enkelhet. Han
tillade sjelf en rad med stadig hand, och medan jag förseglade
brefvet sade ban med en undergifven suck: "Måtte svaret hinna
hit medan ännu tid är!" derpå vände han ansigtet mot väggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
