Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmådde räcka; längst bort for ett hvitt segel lik en fallande
tår. — — — Der syntes ej en lefvande själ, ej en
mötande blick; omnibusen, hvars enda passagerare var jag, släppte
af mig vid porten till ett ståtligt hus och återvände till
bangården.
Jag drog på hotellets klocksträng; porten öppnades af en
ung, ståtlig man, ”malerisch” att skåda, med sin snöhvita skjorta
och lika hvita underkläder.
Det var portvakten, ett undantag bland portvakter, artig,
språksam och till på köpet en verklig typ af manlig skönhet.
Den elegans, som här gör sig gällande öfverallt, är en egendomlighet
hos franska folket; en bodbetjent, en garçon, en uppassare,
betjenar oss med ett sätt, med en hållning, jemngod med den,
hvarmed hans husbonde ger oss de öfliga artighetsbevisen;
han gör sin tjenst, men han låter ej denna tjenst förnedra sig
att krypa såsom slafven inför sin herre, han ser sin öfverhet
midt i ögonen och känner sig endast vara menniska inför
menniska. Det är den vackra sidan af deras égalité —
naturligtvis har medaljen också sin frånsida.
Emellertid blef jag lifvad af min artige emottagares prat
om allt hvad Deauville hade att bjuda på, hvilka storheter
som voro der, hvilka som farit, som väntades och hvad allt
mera han hade att berätta. Under tiden ordnade han mitt
rum, och hade inom en handvändning gjort det till den
prydligaste och trefligaste sängkammare i verlden.
Om morgonen blef jag vid table d’hôte af hofmästaren
placerad bredvid en herre af omkring 40 års ålder, med
högrest gestalt, blixtrande ögon och en stämpel af manlighet i
sitt regelbundna, solbrända anlete. Det är synbarligen en
kraftig race, som befolkar Normandie. Min granne vände sig
helt artigt till mig, serverade mig thé, vin, m. m., men —
nu kommer pointen af historien — efter en stunds conversation,
un peu reservée, började han fråga, från hvilket land jag kom
o. s. v. Knappt hade han hört, att jag var från Sverge, förr
än han utbrast med tindrande ögon: “Ah! vous êtes
corupatriote de Fredrika Bremer! ah! madame, permettez-moi de
vous serrer la main; un pays, qui produit de telles âmes,
doit être admirahle. Est-ce que vous la connaissez, est-ce
qu’elle se trouve bien?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
