Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•380
LYI. — DEN HVITA LILJAN.
En afton för flere år sedan var ett temligen talrikt
sällskap samladt hos en familj af mina bekanta och jag var bland
de öfriga. Sedan vi damer fördrifvit den första timman
såsom vanligt under vexlande ömhets- och väderleksförklaringar,
afbrutna blott af intagandet af några förfriskningar, märkte jag
en ovanlig rörelse bland de unga damerna, hvilka enligt regeln
i det svenska sällskapslifvet bildade en tät klunga, skiljd från
de öfriga gästerna och ännu blott på afstånd kringfladdrad af
en och annan bland de modigaste och tidigaste ungberrarne.
Den lifliga gruppen var vacker och behaglig att se. Täcka
hufvuden lutades tillsammans, påminnande om en flock
flyttfoglar, öfverläggande under ett ögonblicks rast om en ny kosa
for sin färd; ljusa och mörka lockar blandades om hvarandra
likt dagrar och skuggor; kinder möttes, såsom nyutspruckna
blommor mötas under vestanvindens smekande inflytande; blickar
utbyttes, än skalkaktigt lockande, än nyfiket frågande, mystiskt
undvikande eller trotsigt utmanande; friska läppar vexlade
skämt och bannor, hot och smekord, bön och löje; unga
stämmor blandades i tusen olika dämpade tonarter med då och då
ett utbrott af silfverklingande skratt, friskt, oemotståndligt —
femtonårigt; allt detta med ett tjusande behag i form, i färg,
i ton och med en snabbhet i vexling, ofattlig för hvar och en,
som glömt eller aldrig vetat hvad det vill säga att vara en
ung, sorglös flicka på rätta sidan 20-talet.
Jag följde leende den vexlande leken, undrande hvad den
gällde, då det slutligen blef mig klart, att en bland de äldre
i gruppen utgjorde medelpunkten, kring hvilken de unga med
tydligt växande nyfikenhet samlade sig, skämtande, frågande,
barnsligt hotande. Slutligen tycktes det hafva lyckats dem
att besegra hennes halft låtsade niotsträfvighet, den lilla
flocken bröt upp, och under ett hemlighetsfullt dämpadt jubel, som
dock skulle varit omöjligt att qväfva, försvann hela den glada
gruppen i ett inre rum, hvars stängda dörrar afundsjukt dolde
den intagande synen för det öfriga sällskapets blickar. Jag
såg mig om, men märkte till min förvåning, att rörelsen
passerat nästan obemärkt af de öfriga gästerna, sysselsatta med
hvarandra eller sig sjelfva. Först då jag lät blicken stanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
