- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Sjunde årgången. 1865 /
381

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•381

på min närmaste granne, en äldre dotter i huset, som tagit
den lediga platsen bredvid mig i fönstret, mötte jag ett
ögonkast, som förrådde ett intresse, liknande det jag sjelf erfarit,
ehuru tydligen ej blandadt med nyfikenhet. Leende frågade
jag: "Evad betyder denna hemlighetsfulla öfverläggning?
Ämnar man öfverraska oss med några tablåer, några charader,
eller — — —" just som den tilltalade öppnade läpparne för
att svara, kallades hon bort af några omsorger för nykomna
gäster, och jag lemnades åt mina gissningar, hvilka blefvo allt
mera invecklade då, efter en stund, dörrarne uppslogos och, i
stället för den förmodade tablån, den glada skarau utträdde
två till tre i sender, tätt slutna till hvarandra, icke gycklande,
skrattande, trotsande och nyfikna såsom nyss, men hvar och
en med ett eget, mildt, allvarligt uttryck i sitt unga anlete,
såsom hade under den korta stunden ett högre, ädlare lif
sprungit upp inom dem, som hade någon dunkel aning klarnat
till visshet, en slumrande instinkt vaknat och blifvit
medvetande. Uttrycket var mer och mindre utpregladt, mer och
mindre läsligt; men det fanns i någon grad hos alla. Jag
satt tyst undrande och tänkte for mig sjelf: det kan vara en
småsak, en obetydlighet — detta okända, som under de sista
ögonblicken gått igenom de ungas själar; men det är
otvifvelaktigt något godt, något väckande, stärkande, andeligt lifvande,
och det skall ej spårlöst lemna dem.

Ilär afbröts min tysta tankegång af en rörelse af en bland
de unga flickorna, som i nästa ögonblick upprepades af hennes
granne och så af en tredje — en fjerde — hela skaran
igenom. Det var en rörelse, påminnande om den, hvarmed jag
sett en fästmö smekande beröra sin trolofningsring, och äfven
här fann jag till min förvåning, att föremålet var en ling, en
enkel, mörk ring, som bars af hvar och en af de unga. Min
nyfikenhet steg, och då jag kort derpå åter fann vid min sida
vännen, hvars milda, talande blick redan förrådt, att hon var
med om hemligheten, lemnade jag henne ingen ro förr än hon
berättade mig hvad hon sjelf hört i tredje eller fjerde hand
och hvad j%g här, så godt jag förmår vill återgifva för läsaren.

En Julimorgon för omkring 10 år sedan hade solen
uppgått klar och varm öfver en af de djupt inskärande vikar,
som Östersjön bildar på Sveriges ostkust. Luften var lätt,
himlen djupblå och svindlande hög. Jorden blommade i full

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:18:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1865/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free