Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Julaftonens förmiddag tillbragtes med att anordna
gåfvor-na och att med ljus oeli äpplen pryda granen, allt med hjelp
af de från Stockholm hemkomna tvenne döttrarna i familjen,
hvilka Fredrika Bremer kallade sina flickor och med särskild
godhet hyllat sig om, vedergälld af deras innerligaste kärlek
och vördnad. I skymningen tände man den på bordet
uppställda granen, som fyllde bela den stora salen med ljus;
trettio kaffekoppar ordnades kring det ofantliga bordet,
hvarpå den väntande barnskaran infördes, häpnande öfver all den
herrlighet, som uppenbarades för dess blickar.
»Så glad,» berättar en af hennes flickor, »hade vi aldrig
sett Fredrika Bremer: hon sväfvade lik en lycklig ande mellan
oss och barnen, full af goda, glada och vänliga ord för hvar
och en.» Då slutligen traktaten var förtärd, julpolskan
dansad, gåfvorna kringburna och böcker utdelade till alla som
kunde läsa, drog festgifverskan bela barnskaran till sig i en
tät krets, och berättade för dem, i enkla och till hjertat
gående ord, om julens betydelse. De, hvilka sett den lilla, fina,
bräckliga gestalten, i kretsen af de lyssnande barnen, nästan
helt genomstrålad af den inneboende anden och med det
åldriga anletet förklaradt af julglädjen, förgäta den aldrig.
Barnen trodde sig ha haft en försmak af paradiset och
af-troppade slutligen öfverlyckliga, med famnen full af bullar
och äpplen. Fredrika Bremer deltog derefter utan synbar
trötthet i Arstafamiljens julfest, läste sjelf högt ett par af
Andersens sagor och framtog sina samlingar af stereoskopbilder
och planschverk för att roa de unga.
Kl. i 8 jul dagsmorgonen var hon redan på väg till
kyrkan, omsorgsfullt skyddad mot kylan i den täckta vagnen,
hvars ena fönster hon dock nedfällde, för att kunna se upp
mot stjernorna på den mörka vinterhimlen. Under vägen
berättade hon för sin följeslagerska, att hon om natten i
drömmen hört en musik så underbart skön, att hon aldrig förr
förnummit något liknande. Anblicken af det gamla templet,
från hvars hvälfda fönster ljuset strömmade henne till mötes,
uppfyllde den åldriga kyrkfarerskan med en barnslig glädje.
Gudstjensten frid och högtidlighet, de vackra psalmerna,
spelade på orgeln af en af hennes flickor (den som hon sjelf,
med makten af sitt råd och sitt öfvertygande ord, förflyttat
från mjölkbunkarna i mejeriet till sångklassen och
orgellektionerna i Musikaliska akademien) stegrade det fröjdfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
