Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
uttrycket I hennes blida anlete, och hennes granne lyssnade
med förvåning till den styrka och klarhet hvarmed hon
instämde i sången. — Aftonen tillbragte hon i ^Irsfafamiljens
iivardagsrum. »Jag har blifvit riktigt snål på musik,» sade
hon, »och nu masten J spela och sjunga för mig.» De unga
voro outtröttliga i att söka uppfylla hennes önskan; det ena
välkända älsklingsstycket aflüste det andra; den vänliga
lyss-nerskan tycktes aldrig kunna få nog; det var som hade hon
känt ett behof af att fylla hela sin själ med harmoni denna
afton. Slutligen begärde hon Schuberts Der Wanderer och
derefter Grey ers herrliga maningssång »Framåt, så är ditt ödes
bud», hvarpå hon sent omsider förmådde sig att bryta laget
och gå till hvila.
Nästa morgon vaknade hon illamående, och ehuru de
följande dagarna icke medförde någon lindring, afvärjde hon
alla oroliga frågor med förklaringen, att det var en
obetydlighet, att det skulle gå snart öfver, att hon var stark och
väl tålde vid en liten förkylning. Hvarje förslag att
efterskicka en läkare afböjdes med den småleende invändningen:
»hvartill skulle det tjena?» Tredjedagen, den 27:de, kände
hon sig bättre och skref till sin svåger, äfvensom till vännen
i Stockholm, för att tacka för gåfvan af en ny
vinterkläd-ning, som julaftonen medfört från henne. »Hvad du är god,»
skrifver hon — »det har innerligen rört mig . .. Nyårsdagen
tänker jag lysa i min nya drägt.» Brefvet, hvars darrande
skrift förråder handens tilltagande svaghet, slutar med löftet
att snart skrifva mera. Först den 28:de, då svårigheten att
andas tilltog och krafterna synbart försvagades, fick läkaren
efterskickas, och då ban, på hennes fråga, förklarade
sjukdomen vara en betänklig lunginflammation, bad hon att man
måtte underrätta hennes anhöriga. Sjelf trodde hon dock ej
någon fara vara förhanden, kunde icke förmås att förblifva
sängliggande, utan flyttade sig i salongen från den ena
platsen till den andra och språkade lugnt och vänligt med de
omgifvande, särskildt länge med modren om hennes flickors
framtid. Under tilltagande plågor och kroppslig oro de
följande dagarna förblef dock sinnet fridfullt och blidt som
alltid. Hvarje liten tjenst eller omsorg belönades med de
ljufvaste ord, och ögonen följde med ett stilla, genomträngande
uttryck de omgifvandes rörelser. »J gån som goda andar
omkring mig,» sade hon och log tacksamt. Då en af hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
