- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Åttonde årgången. 1866 /
95

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

95’

drar se vi lyckligtvis sällan, om ens någonsin i vårt land. I
London är det ingalunda sällspordt, att en moder, tillhörande
denna samhällsklass, öfverger rnake och barn, för att på
krogen försätta sig i ett tillstånd af half eller hel medvetslöshet
eller af ursinnig vildhet. Äfven i andra hänseenden kan en
engelska sjunka så lågt, att hennes svenska motbild, huru
djupt förvillad hon än är, skulle fasa derför. Om allt detta
kunna vi öfvertyga oss genom ett besök i de uslare
qvårte-rens gränder, ty dessa varelser, som förlorat blygselns känsla,
sky hemmet, hvilket är heligt och dyrt för hvarje hederlig
qvinna, och visa med fräckt trots sin djupa förnedring för
grannar och förbigående, förgätande alla pligter mot sina
närmaste. Timvis stå de der uti gränden, sällskapande på
sitt vilda sätt, tills kanske ett slags berserkaraseri
öfverfallet-dem, och en kamp, i rå brutalitet föga skiljande sig från
karlarnas boxningar, ådrager sig poliskonstapelns
uppmärksamhet och vållar en eller ett par arresteringar.

Att sådana mödrars barn svärma tiggande omkring på
gatorna, anar läsaren lätt. Naturligtvis gifves det äfven,
trots den förträffligt ordnade fattigvården, många fattiga
familjer, der föräldrarne ej med bästa vilja i verlden under alla
årstider kunna hålla nöden från sin dörr, och bettlandet är
derföre ganska allmänt. Det maskerar sig mycket ofta under
krämareyrket i miniatur; små månglare och inångelskor
förfölja fotgängaren öfverallt i de mindre eleganta qvarteren
med sina lådor och korgar fulla med frukter, bakelser,
grannlåter, leksaker etc. Om de utbjudna sakerna ej slå an, tigga
de ofta, hungerbleka eller blåfrusna, oin en skärf, och
fotgängaren köper merendels genom en sådan sig fri från
»ögonblickets kraf». Det påstås, att många af dessa små
medlemmar af den stora »krämarenationen» äro virtuoser i
ficktjuf-veriets oädla konst, och säkert är, att intet kan mera
demoralisera barn än ett sådant dagdrifvarlif på Londons gator,
liksom att det utgör den skola, hvarur många af den stora,
stadens mest förhärdade brottslingar och bofvar utgått.

ii.

FolkuiidervisiLiHgen.

Om det moraliska och det materiella eländet i den en^.
gelska jättestaden äro stora, så måste det å andra sidan er-_
kännas, att bemödandena att motarbeta dem äro storartade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:18:48 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1866/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free