Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124’
och strålande ögon: med flitiga, arbetskära händer, tankar fulla
uf en äkta, qvinlig visdom, och läppar flödande af oskuldens
och förnöjsamhetens honung. Hvart helst hon kom förde hon
med sig en frisk flägt af helsogifvande luft, som vi ännu med
förtjusning erinra oss. — Miss Bremer fortfor att skrifva och
Mrs llowitt att öfversatta den ena berättelsen och skizzen efter
den andra, alla skildrande det för oss så nya och egendomliga
lifvet i Sverige, till dess vi kommo oss i vana att emotse hvarje
nytt arbete af den svenska författarinnan med samma
deltagande som om hon varit en af de våra.»
Fredrika Bremers första besök i England var kort och
flygtigt: hon var stadd på en lång pilgrimsfärd ocli tog
England i förbifarten, drifven af en otålig längtan att sjelf få se
och bedömma folk och sed i den nya verlden, om hvilken så
många olika omdömen kommit till hennes öron.
»Det var först sedan hon genomfört detta uppsåt och på
hemvägen från Amerika ånyo besökte England, som vi hade
den lyckan att få emottaga henne i vårt hem på landet,»
säger Mrs Hall. »Vi veta oss aldrig ha haft en intressantare
och angenämare gäst. Hon begärde att få frukosten serverad
i eget rum och att bli lemnad ostörd der till kl. 2. Från
tidigt på morgonen och till denna tid skref och arbetade hon
oafbrutet, hvarefter hon kom ned till »lunch» full af det goda
och glada lynne, som känslan af ett fullgjordt arbete är
egnad att ingifva. Hon var mycket liten och af en fin
kropps-byggnad, ej olik Maria Edgeworths, om hvars sätt att vara
hon äfven stundom påminde, synnerligast då hon språkade
med barn, hvilka hon tycktes mycket älska. Man såg att det
var blott med svårighet hon kunde förmås att gå förbi ett
litet barn utan att egna det ett vänligt ord eller en
smekning. Hon kunde aldrig ha varit vacker i ordets vanliga
bemärkelse, men hennes oregelbundna drag voro långt ifrån
frånstötande. Hennes behagliga, stundom lekfulla sätt att
vara, hennes frihet från all affektation, det varma intresse
med hvilket hon deltog i allt som föregick omkring henne,
vissa egna favorituttryck, halft svenska, halft engelska,
hennes rikhaltiga förråd af roliga historier och anekdoter,
bevarade i ett oöfverträffligt godt minne — allt förlänade åt det
dagliga ungänget med Fredrika Bremer en pikant omvexling som
i synnerhet under landtlifvets enformighet var särdeles ånge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
